Hirschenkeller, Götgatan 44 (återbesök)

Är det inte tjatigt att utvärdera plankstekar på samma platser? Det är en fråga som ledamöterna i planksteksakademin ofta får av undrande entusiaster.

Både jag och nej. Det är intressant att se huruvida själva planksteken har ändrats. En plankstek är skapad och tolkad av en person som har sin tolkning av hur en plankstek ska vara utformad. Om kocken byter arbetsplats, ändras planksteken oftast när en ny kock tillkommer. På så sätt fyller återbesöken sin funktion i och med att uppdatera tidigare recensioner och omdömen.

På förekommen anledning samlades planksteksakademin på Götgatsbacken nära Medborgarplatsen. Stegen förde oss upp mot Slussen och till ett av de nu klassiska “sunkhaken” i staden, Hirschenkeller. Sekreteraren, ordföranden och de ständiga följeslagarna beslutade sig för att mötas upp för en lunch.

När vi stegade in i lokalen slogs vi av en bekant desinficerings/ammoniak/rengöringsmedel doft. Lokalen är sig lik, det är en fastställd inredning som erbjuder trygghet och en viss stabilitet för gästerna. En stor fördel med Hirrschenkeller på Götgatan är att de inte har Jack Vegas maskiner som står i ett hörn. Ett litet minus var musiken som kanske var lite för hög.

Vi stegade fram till baren och vart välkomnade av en trevlig servitris som tog emot våra beställningar, plankstek (biff 169 kronor). Valet av dryck hamnade på Norrlands Guld på flaska (50 cl, 39 kronor).

Efter den vanliga väntan på 15 minuter kom servitrisen ut med plankstekarna. De såg ut som de skulle. Väl gratinerat duchessepotatis, baconlindade haricots verts, en halv tomat och en diskret slev med bearnaisesås samt steksky som var draperad över en lagom stor biff.

Det följde en intressant diskussion om vad en plankstek verkligen är. Medan sekreteraren ville hävda att detta var den optimala planskteksupplevelsen. Inte alls olik gamla Dovas på Sveavägen. En plankstek och öl för 200 kronor. Lagom mat, till lagom öl, lagom lokal. Den ständige följeslagare drog sig till minnes Godthem och hur man fick en nummerlapp när man beställde plankstek där. Sekreteraren tog då upp själva konceptet bakom vad en plankstek är. Som vi nämnt så många gånger, en plankstek som i sammanhanget serveras på en krog som är mer en samlingsplats för de lokala gästerna. Kanske inte så mycket vita bordsdukar och kuvertbröd. Diskussionerna fortsatte under en längre stund.

Som betyg sätter vi 3 mycket starka plankor av 5 möjliga. Sekreteraren uppskattade det väl griljerade moset tillika tomaten. Medan ordföranden var lite besviken på att det var för lite potatismos. Bearnaisesås, baconlindade haricots verts, allt fanns på plats, lagom mycket, lagom prissatt. Köttet var fint stekt.

Det som aningens drog ned betyget var tyvärr att plankorna lite väl använda, svarta, slagna och spruckna. Men det hörde ändå till på något sätt, det var en nostalgisk känsla att äta Hirschenkellers plankstek på Götgatan. Sunkhak när det är som bäst.

Engelbrekt Konditori, Högdalsgången 34 (Högdalen)

Vi fick ett meddelande från en av planksteksakademins läsare. Lucy tipsade sekreteraren om att Engelbrekts Konditori, eller bar & kök som det även heter, i Högdalens centrum serverar plankstek och undrade om vi i planksteksakademin kunde recensera planksteken. Detta var självklart något vi självklart ville göra och nu vart det dags för ett besök. Högdalen är en av Stockholms södra förorter byggda på 1950 talet, där finns ett litet centrum med olika affärer och krogar. Faktum är att vi har besökte Hank´s Heaven tidigare i ett officiellt plankstekstest.

Akademins ledamöter samlades enligt överenskommelse vid Högdalens tunnelbana för en gemensam promenad på 3 minuter till Engelbrekt bar & kök. Lucy skrev i sitt meddelande att Engelbrekts har ny ägare som passade på att renovera lokalen i vintras. Detta skulle bli intressant.

När vi steg in lokalen fick vi en känsla av en blandning mellan ett konditori med kakor och bakelser och en pub med grill.

Vi klev fram till bardisken och vart välkomnade. Vi gick rakt på sak, husets planka (149 kronor). Valet på dryck hamnade på Fat 21 (40 cl, 55 kronor), en relativt ny tapp öl som finns hos Åbro anslutna krogar. Vi fick snabbt och effektivt våra drycker och satte oss vid ett ledigt bord.

Efter en stunds väntan kom servitören ut från köket med våra plankstekar. Vi kunde notera ett griljerat potatismos som ramade in dels en klick bearnaisesås, men även stekt paprika, lök, morot och zucchini. Vidare på plankan hittade vi en baconlindad sparris, en ostgratinerad tomathalva och en köttbit som hade fina grillmärken. Allt serverat på en lagom använd och sliten planka.

Men efter första tuggorna uppstod lite frågetecken. Potatismoset kändes som att det hade stått lite för länge och blivit väldigt torrt. Bearnaisesåsen hade smaken av den typen av bearnaisesås som säljs i 5 liters hinkar på storköp, dock kanske aningens uppiffad med extra dragon. Men den stora besvikelsen för samtliga ledamöter var tyvärr köttet. Det var för det första helt genomstekt och hade ingen färg i mitten alls. Eller som den ständige följeslagaren konstaterade, det var en väldigt torr köttbit.

Som betyg ger vi 2 plankor av 5. Det kändes som att planksteken försökte för mycket. Den ville vara en 250 kronors plankstek, men eftersom priset är 149 kronor räckte inte det ända fram med råvarorna kanske. Vi i planksteksakademin diskuterade fördelar och nackdelar med planksteken.
Nackdelarna var: torrt mos, torrt kött, en (1) sparris.
Fördelarna var: allt var riktigt varmt och osten på tomaten var trevlig.

Ledamöterna kom fram till ett par punkter som skulle kunna höja betyget.
1, ta bort de stekta grönsakerna.
2, ha endast en ram med mos, inte en ram med potatismos för bearnaisesåsen.
3, lägg till en extra sparris som lindas in i baconet.
4, fokusera mer på köttet