Restaurang Sorbon, Kvarnbacksvägen 135 (Bromma)

Det var dags, äntligen skulle vi ta oss till Brommaplan strax utanför Stockholm. Genom åren har vi fått tips och rekommendationer om att besöka restaurang Sorbon och titta närmare på deras plankstek.

Sekreteraren tillsammans med den ständige följeslagaren möttes upp vid tunnelbanestation Brommaplan för en kortare promenad till Kvarnbacksvägen 135. Väl framme vid restaurang Sorbon klev vi in i lokalen där blev vi varmt välkomnade av personalen. Ett bord valdes och vi slog oss ned, direkt fick vi menyer att titta i medan vi satte oss tillrätta. Redan här imponerades sekreteraren av menyns utformning. Det är en fördel att ha all förtäring samlad på ett blad. Det blir på så sätt överskådligt och enkelt att hitta. Man behöver inte bläddra igenom en telefonkatalog för att hitta det man söker. På menysedeln fanns även en QR kod, genom att scanna koden med sin telefon så kom man till restaurangens aktuella utbud av öl. Det var en imponerande lista av olika stilar, anknytningar och ursprungsländer på pilsnern. Det fanns även digitala skärmar vid baren som visade utbudet för de som inte har tillgång till en telefon som kan scanna av QR koder. Det var ett plus att man inte bara förlitar sig på teknologin utan även har alternativ.

På menyn hittade vi en laxplanka med de klassiska tillbehören “hemlagad gratinerad potatismos, tomat, sparris och citronsås” (235 kronor). Men vårat val föll på husets plankstek, “marmorerad ryggbiff, hemlagat gratinerat potatismos, tomat och baconlindad sparris serveras med bearnaisesås” (265 kronor). Servitrisen undrade om vi hade hittat något att dricka, vårat val på dryck föll på Bryggmästarens bästa pilsner från Åbro bryggeri (40 cl, 65 kronor). Vi valde att beställa maten samtidigt, servitrisen frågade då om vi ville ha “medium rare” som stekgrad på köttet. Vilket var precis den grad vi önskade. Strax efter kom servitrisen tillbaka med våra drycker och vår väntan började.

Som brukligt användes tiden till att ta in lokalens atmosfär. Vi kunde snabbt konstatera att kalla Sorbon för en kvarterskrog är fel. Det är en restaurang på alla sätt, luftigt, snyggt och trevligt. Stora fönster med utsikt över Brommaplansrondellen, trevliga toaletter och inte en Jack Vegas maskin så lång ögat nådde. Dagens diskussionsfråga var: Är skillnaden mellan krog och restaurang närvaron av Jack Vegas maskiner?

Efter ungefär 15 minuters väntan kom servitrisen med våra plankstekar. Vårat första intryck var att det såg rejält ut och kunde även notera att det hemlagade potatismoset hade fin griljerad yta, på plankan hittade vi även en skål med hemgjord bearnaisesås, en baconlindad sparris, en griljerad tomatklyfta och en rejäl biff med en liten fettkappa. Allt var draperat med ärtskott och vad vi kunde tolka som Himalayasalt.

Maten var varm samt efter kontrollerat köttet kunde den ständiga följeslagaren imponerat konstatera att kocken hade lyckats med att få just “medium rare” graden på köttet. Något som är lite av en konst, då det krävs kunskap och kännedom att få en genuin medium rare grad. Potatismoset var verkligen hemlagat med potatisbitar och en ljuvlig smak. Den baconlindade sparrisen skämdes inte heller, ett perfekt krispigt stekt bacon med mycket smak bäddade in en spänstig sparris. Den hemgjorda bearnaisesåsen var krämig och hade en tydligt arom av örten dragon som stannade länge och väl kvar på tungan.

Men tomatklyftan var lite trist, sekreteraren ville gärna sett en halv tomat, medan följeslagaren hade önskat lite ost på innan gratineringen. Men dessa tankar skingrades av smaken, fantastiskt god och intressant. Det vi förmodade var Himalayasalt gav allt på plankan en angenäm smakförstärkning. Genast efter några få tuggor började diskussionen om vilket betyg vi skulle ge. Fast det vart ingen lång diskussion, vi var snabbt helt eniga.

Som betyg sätter vi 5 plankor av 5 möjliga. Full poäng, det finns ingen diskussion.
Med sina 265 konor för en plankstek som är så pass rejäl och välgjord är svårslaget.
Kvalitén, smaksensationen, köttets stekgrad, konsistensen på potatismoset och bearnaisesåsen gjorde detta test till en ren njutning. Vi lät helt enkelt maten tysta munnarna. Den ständige följeslagaren som alltid äter tills mättnaden infinner sig, åt nu av hjärtats lust tills plankan var helt ren. Ett toppbetyg om något!

Det var länge sedan vi i planksteksakademin vart så pass hänförda som av restaurang Sorbons plankstek. Planksteken, personalen, lokalen, priset. Helt klart högsta betyg på allt. Ett besök rekommenderas varmt samt vi kommer garanterat tillbaka.

Baron Restaurang, Kirunaplan 5 (Vällingby)

Det är nu ett år sedan planksteksakademins följare Martin tipsade om att Baron i Vällingby serverade plankstek. Akademin samlades och tog tunnelbanan västerut från Stockholms centrum till Vällingby. Vi behövde inte leta länge, Baron Restaurang är mycket lätt att hitta. Vi gick mot tunnelbaneutgången som leder ut mot busstorget och strax till höger om utgången ligger Baron Restaurang.

När vi klev in i lokalen vart vi direkt vänligt välkomnade av personalen. Vi hälsade och satte oss vid ett bord, utan någon tvekan beställde vi plankstek (219 kronor) och Fat 21 (40cl, 52 kronor) som dryck. Nästan direkt serverades våra kylda drycker och den sedvanliga väntan med observationer kunde starta.

Lokalen var en ljus och trevlig lokal sportbar. Det hängde tv-skärmar på väggarna som visade sport men utan ljud. Det verkade vara en lugn och gemytlig krog, en bra kvarterskrog med andra ord. Den ständige följeslagaren kunde efter ett toalettbesök dessutom meddela att det var väldigt omvårdat och rent i hela lokalen. Medan vi beundrade utsikten över busstorget kunde vi höra hur det stektes och frästes i köket.

Efter ungefär 20 minuters väntan kom servitören ut med plankorna. Vi vart imponerade över hur trevliga plankstekarna såg ut. Moset som var av pulver, var vackert och omsorgsfullt spritsat runt kanten på plankan. På plankan hittade vi stekta skogschampinjoner, paprika och rödlök samt en halv tomat. Tomaten låg på sin plats i urfräsningen. En biff låg elegant på snedden och var draperad med två stycken sparrisar, bearnaisesås serverades i en liten skål på plankan. Hela anrättningen såg mycket genomtänkt och rejäl ut.

Det första vi kunde konstatera vid provsmakningen var att maten var varm, riktigt varm. Sparrisen var bra tillagad, rotfrukterna och svampen var bra kryddade. Medan sekreteraren tyckte att moset var perfekt griljerat tyckte den ständige följeslagaren att köttet var aningens välstekt. Biffen var genomstekt, men fortfarande saftig, mör och mycket bra. Bearnaisesåsen var åter av den sorten som kan köpas på 5 liters dunkar. Men här märkte vi vikten av att inte “piffa” till färdiga produkter med att lägga till kryddor. Smaken är bra som den är. Det enda vi kanske saknade var en skiva bacon runt sparrisen.

Som betyg sätter vi 4 plankor av 5 möjliga. Enkelhet och vällagat. En plankstek och en stor stark för 271 kronor är lite i överkant. Men med tanke på den rådande ekonomiska situationen i samhället så är det ett mycket acceptabelt pris. Ett stort plus är den trevliga personalen, vi vart verkligen omhändertagna. Känslan av att vara välkomna gör mycket. Planksteken var varm, vackert upplagd, bra råvaror, kort sagt en bra plankstek.

Vi i planksteksakademin rekommenderar ett besök i Vällingby och på Baron Restaurang.

Engelbrekt Konditori, Högdalsgången 34 (Högdalen)

Vi fick ett meddelande från en av planksteksakademins läsare. Lucy tipsade sekreteraren om att Engelbrekts Konditori, eller bar & kök som det även heter, i Högdalens centrum serverar plankstek och undrade om vi i planksteksakademin kunde recensera planksteken. Detta var självklart något vi självklart ville göra och nu vart det dags för ett besök. Högdalen är en av Stockholms södra förorter byggda på 1950 talet, där finns ett litet centrum med olika affärer och krogar. Faktum är att vi har besökte Hank´s Heaven tidigare i ett officiellt plankstekstest.

Akademins ledamöter samlades enligt överenskommelse vid Högdalens tunnelbana för en gemensam promenad på 3 minuter till Engelbrekt bar & kök. Lucy skrev i sitt meddelande att Engelbrekts har ny ägare som passade på att renovera lokalen i vintras. Detta skulle bli intressant.

När vi steg in lokalen fick vi en känsla av en blandning mellan ett konditori med kakor och bakelser och en pub med grill.

Vi klev fram till bardisken och vart välkomnade. Vi gick rakt på sak, husets planka (149 kronor). Valet på dryck hamnade på Fat 21 (40 cl, 55 kronor), en relativt ny tapp öl som finns hos Åbro anslutna krogar. Vi fick snabbt och effektivt våra drycker och satte oss vid ett ledigt bord.

Efter en stunds väntan kom servitören ut från köket med våra plankstekar. Vi kunde notera ett griljerat potatismos som ramade in dels en klick bearnaisesås, men även stekt paprika, lök, morot och zucchini. Vidare på plankan hittade vi en baconlindad sparris, en ostgratinerad tomathalva och en köttbit som hade fina grillmärken. Allt serverat på en lagom använd och sliten planka.

Men efter första tuggorna uppstod lite frågetecken. Potatismoset kändes som att det hade stått lite för länge och blivit väldigt torrt. Bearnaisesåsen hade smaken av den typen av bearnaisesås som säljs i 5 liters hinkar på storköp, dock kanske aningens uppiffad med extra dragon. Men den stora besvikelsen för samtliga ledamöter var tyvärr köttet. Det var för det första helt genomstekt och hade ingen färg i mitten alls. Eller som den ständige följeslagaren konstaterade, det var en väldigt torr köttbit.

Som betyg ger vi 2 plankor av 5. Det kändes som att planksteken försökte för mycket. Den ville vara en 250 kronors plankstek, men eftersom priset är 149 kronor räckte inte det ända fram med råvarorna kanske. Vi i planksteksakademin diskuterade fördelar och nackdelar med planksteken.
Nackdelarna var: torrt mos, torrt kött, en (1) sparris.
Fördelarna var: allt var riktigt varmt och osten på tomaten var trevlig.

Ledamöterna kom fram till ett par punkter som skulle kunna höja betyget.
1, ta bort de stekta grönsakerna.
2, ha endast en ram med mos, inte en ram med potatismos för bearnaisesåsen.
3, lägg till en extra sparris som lindas in i baconet.
4, fokusera mer på köttet

Chapter´s, Gävlegatan 22 (Hagastaden)

Det har vart oförskämt tyst från planksteksakademin den senaste tiden. Arbete och andra små petitesser har hindrat oss från att utföra vårat samhällsviktiga uppdrag med att recensera, prova, fundera och klassificera plankstekar. Vi ber om ursäkt för detta. Men vi i styrelsen ämnar på intet sätt att upphöra med våra efterforskningar och recensioner.

Tidigare i år fick vi ett meddelande från Maja som arbetar som reporter på lokaltidningen Mitt i, hon hade några frågor om just plankstekar och frågade oss om tips och information. Sekreteraren hjälpte villigt till med att svara på Majas intressanta och nyfikna frågor. Det hela resulterade i en artikel i nämnda tidning, Mitt i Från sunkkrog till lyxbord – Plankans återkomst

I artikeln besöker Maja krogen Chapter’s för att veta mer om historien om plankstekens inträde i det svenska köket och passar även på att intervjua kocken George medan en plankstek förbereds. Det är en trevlig artikel som vi rekommenderar att våra läsare går in och läser.

Ordföraren vart till sig av glädje när nyheten om att en artikel publicerats i Mitt i, sekreteraren fick genast i uppdrag att samla ledamöterna till ett test. Valet vart givetvis Chapter´s plankstek! Sagt och gjort, ett datum avsattes och gemensamt tog vi oss till det nybyggda området Hagastaden i gränslandet mellan Stockholm och Solna.

Efter en kortare promenad från St:Eriksplans tunnelbana hittade vi enkelt Chapter´s på Gävlegatan 22. Vi stegade in i lokalen och vart välkomnade av en servitris som snabbt och effektivt tog våran beställning. Valet var självklart, Plankstek med oxfilé (325 kronor) och Norrlands Guld på fat (40 cl, 49 kronor). Lokalen var nyrenoverad, ljus, modernt inredd och trevlig.

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom plankstekarna ut. De såg imponerande ut, dessutom var det extra spännande att få se plankstekarna eftersom de har beskrivits i tidningen. På plankan hittade vi ett vackert spritsat äkta potatismos som hade en trevlig gyllene färg efter griljeringen. En oerhört omsorgsfullt skuren tomat som var toppad med ost. Vidare såg vi några bitar rotfrukt, champinjoner och paprikabitar som var lätt dolda av två stycken oxfilémedaljonger. De baconlindade sparrisarna var dekadent draperade av en hemslagen bearnaisesås. Som garnering fann vi några kvistar med ärtskott. Till planksteken kom även en liten behållare med rödvinssås även den hemgjord, såsen alltså, inte behållaren. Det som var extra tydligt var att plankorna var välanvända, de hade slagit sig samt några av dem hade stora sprickor.

Som betyg ger vi 4 stabila plankor av 5. Presentationen, kvalitén, lokalen var verkligen gemytlig och angenäm. Dock ansåg vi att det var kanske lite för mycket mjölk i moset, då det var anings löst. Den ständiga följeslagaren hade gärna haft lite mer dragon i bearnaisesåsen.

Det som var lite märkligt var att vi inte fick frågan om vilken stekgrad på köttet vi önskade. Enligt menyn står det på en maträtt att “ryggbiffen grillas till medium om inte annat önskas”. Sekreterarens oxfilé var genomstekt, men räddades av sin fetthalt från att bli torr.

Priset på 325 kronor är lite i överkant, men inflationen och de höga matpriserna kräver dessa priser.

Engelen, Kornhamnstorg 59, (Gamla stan) Återbesök

Vad har hänt? Var har Planksteksakademin tagit vägen? Tystnaden har varit total, inga recensioner, inga smålustiga inlägg, ingenting.

Vi i styrelsen beklagar å det djupaste. Tyvärr har arbetet krävt sin uppmärksamhet och närvaro under de senaste månaderna, vilket har fått till följd att planksteksrecensionerna har blivit till ett minimum. Dock har plankstekar förtärts, tyvärr på platser som redan recenserats. Så en recension skulle inte fylla någon funktion.

Dessutom, med tanke på hur sommaren var med sina +30 grader. Så var det inte läge att äta varm mat. Om vi ska vara uppriktiga så är det tveksamt om glass på en planka kan klassificeras som en plankstek. Fast å andra sidan, nöden är uppfinningarnas moder och det hela är en fråga om tolkningar.

Till ärendet! Ordföranden fick höra på omvägar i somras. Att Engelen som ligger vid Kornhamsntorg i Gamla stan hade publicerat en liten pamflett där de rekommenderade olika drinkar med mera. Samt att de i denna pamflett rekommenderade “Hasses planka”, deras egna variant på plankstek. Eller om vi ska vara korrekta. Det var inte Engelen som rekommenderade den det var planksteksakademin.

De hade helt enkelt tagit planksteksakademins bild och delar av texten som vi hade skrivit från besöket vi gjorde 2014 i deras pamflett. Spännande! 2014 gav vi betyget 4 av 5 plankor. Men hur skulle den stå sig idag? Skulle vi hylla den åter igen?
Det var med andra ord dags för ett återbesök!

Plankstegsakademnin stegade in i Engelens lokaler och vart hänvisade till ett bord. Vi behövde ingen meny, ty vårat mål var glasklart. Beställningen gjordes utan tvekan. Plankstek (Hasses planka med ryggbiff och chipotlebearnaise, 270 kronor). Vi fick frågan om hur vi ville ha köttet stekt – medium rare, tack. Vi beställde även dryck (40 cl Grängesberg, 67 kronor). Sedan väntade vi de sedvanliga ungefär 15 minuter till att servitrisen kom balanserades på plankorna. Vid första anblicken såg plankorna och deras upplägg ut som förra gången.

Moset var dels spritsat mitt på plankan, samt en liten del av moset hittade vi i fasningen för köttsafterna. På den lilla ön av mos i hörnet vilade en halv tomat. Ovanpå moset i mitten av plankan hittade vi en rejäl köttbit som hade tydliga grillränder och verkade dessutom ha fått en strykning av glaze på sig. På sidan av moset hittade vi olika stekta grönsaker som till exempel blomkål, morötter, paprika och aubergine. På sidan av grönsakerna och moset stod en liten skål med kall chipotlebearnaisesås. Avslutningsvis så hittade vi högst uppe på toppen ett knippe med bönskott eller krasse eller vad det nu var för grönt.

Efter första tuggan utbrast den ständige följeslagaren – men det är ju pulvermos! Detta var något som akademin inte reflekterade över förra gången. I övrigt var grönsakerna trevliga, men synd att någon av dem hade ett skal på som var omöjligt att tugga på, ingen grönsak nämnd, ingen glömd. Vilket sekreteraren fick erfara rätt så omedelbart. Sedan var chipotlebearnaisesåsen relativt smaklös, den smakade inte så mycket chipotle (som är en torkad och rökt jalapeño chili), utan mer bara en kall bearnaisesås med chili. Men köttet var mycket bra, det var perfekt stekt och mycket gott.

Som betyg sätter vi tyvärr 2 plankor av 5 möjliga.
Varför vi gör det kan nog sammanfattas av den ständige följeslagarens reflektion. Det var helt enkelt en tråkig planka utan känsla. Vi hittade pulvermos som var så torrt att det gick att skära i skivor. Som dessutom låg i en klump tillsammans med stekt blomkål på en planka till priset av 270 kronor. Det hade kanske blivit bättre om den inte hade vart en planka, utan serverats på en tallrik i stället? Varför inte med stekt lök och skysås istället för grönsaker och chipotlebearnaisesås? Fast då hade det inte varit “Hasses planka” utan en helt annan maträtt. Var “Hasses planka” bättre 2014, det känns så.

Sammanfattat, 270 kronor är helt enkelt för mycket. Hade planksteken kostat mellan 170 och 200 kronor så hade det vart prisvärt. Själva meningen med en plankstek är att det ska vara relativt billigt och enkelt, “Hasses planka” är varken billig eller enkel.