Neverland, Söderhallarna 309 (Medborgarplatsen)

Det heter ju att den som väntar på något gott, väntar alldeles för länge… För ett tag sedan, ganska länge sedan faktiskt, fick vi i Planksteksakademin ett tips om att vid Söderhallarna på Södermalm i Stockholm finns det en krog som serverar plankstek. En pandemi och andra otrevligheter gjorde att det inte vart något besök när tipset gavs.

Men nyligen plötsligt utbrast ordföranden att nu var det minsann dags att göra vår plikt, “vi ska recensera och undersöka tipset vi fick, må det bära eller brista”. Ledarmötena i Planksteksakademin sammanstrålade på Medborgarplatse och där, precis i hörnet av Söderhallarna ut mot själva Medborgarplatsen hittade vi målet för dagens exkursion, Neverland

Framme vid Neverland gick vi in till baren och beställde dryck, valet blev Bryggmästarens Bästa pilsner (flaska 50 cl, 69 kronor). Lokalen har en känsla av klassiskt lokalhak med mörka trädetaljer och soffor med röd galon. Vi valde en plats på uteserveringen att sitta för att ta in miljön dels på Neverland, men även på Medborgarplatsen med dess omgivning. En servitör kom fram och frågade om vi ville äta, vilket vi ville. Vi beställde plankstek som fanns omnämnt på ett anslag vid entrén (biff 179 kronor). Servitören frågade vilken stekgrad vi önskade, medium rare svarade ledamöterna unisont. Servitören tackade, placerade en låda på bordet som innehöll bestick och servetter, samt de vanliga tillbehören som senap och ketchup samt någon form av brun sås.

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitören tillbaka till bordet hållandes i plankstekarna. Men vad var nu detta? Vi stirrade på det som serverades med ständig ökad skepsis. Framför oss hittade vi en kulle med potatismos, halvt lutandes mot moset hittade vi även en biff. Delvis gömd under biffen tittade en baconlindad sparris fram, tillsammans med stekta rotfrukter så som morot och kålrot? Över själva biffen hittade vi rödvinssås och bearnaisesås som runnit ned och börjat att blanda sig med varandra längst ner av kullen med potatismos. Överst på anrättningen låg ett bönskott som garnering.

Men det som verkligen gjorde oss förvånade var att allt serverades i en sizzlar gjutjärnspanna. Det är en sådan typ av panna som är mycket vanlig på indiska restauranger när man beställer något som serveras fräsandes och osandes i en skållhet panna. Men nu satt vi här med våra med bestick och skulle äta och skära maten som låg i gjutjärnspannan.

Potatismoset var nog äkta då vi kunde hitta potatisbitar i moset, men själva moset hade en kraftig smak av citron. Köttet var i sin tur bra stekt, precis som vi önskat. De stekta rotfrukterna var som stekta rotfrukter är, sparrisen var en klen stängel som såg ledsen och övergiven omlindad av ett tröstande täcke av bacon. Såserna skar sig när de flöt ner på tallriken, plankan, sizzlern eller vad vi ska kalla det.

Som betyg ger vi 2 plankor av 5. Den stora frågan var om detta ens kunde klassas som en plankstek? För det första så låg inte maten på en planka, utan på en gjutjärnspanna som i och för sig serverades på en planka, men detta endast för att sizzlern brukar vara skållhet. Sizzlarna som vi fick våra “plankstekar” på var lite mer än ljumna, maten var varm men själva pannan var inte varm.

De tre punkterna som satte det slutgiltiga betyget var:

1, Priset på 179 kronor. Det var en bra portion med mos och kött. Hade det serverats på en tallrik så hade det blivit tal om 4 av 5 men då skulle det ännu mindre vara en plankstek.

2, Det fanns ingen tomat. En plankstek kräver en tomat lika mycket som den kräver bearnaisesås.

3, En plankstek serveras på en planka, det vill säga maten ligger på en träskiva. Det vi åt var kött med mos i en panna, det ingen var ingen plankstek, även om den kallas så på Neverland.

Ritz Grill & Bistro, Postgången 59 (Solna)

Ett rykte hade nått fram till sekreteraren i planksteksakademin. Ryktet sade att det skulle finnas en krog i Solna som serverade en helt fantastisk plankstek. Detta var något som planksteksakademin skulle undersöka och bedöma å det bestämdaste.

Med andra ord, det var återigen dags för ledarmötena i planksteksakademin att samlas för att genomföra en recension. Den här gången hade endast sekreteraren och den ständige följeslagaren möjlighet att ta sig via tunnelbanan till station Solna Centrum. Utgången mot Råsunda var destinationen och där, inte mer än 100 meter utanför biljetthallen hittade vi vår destination, Ritz Grill & Bistro / Offside Sportsbar. Vi stegade resolut in i lokalen.

Det är utan tvekan en sportbar, vi hittar tv-skärmar på väggarna som visar fotboll och förmodligen andra liknande sporter där man jagar bollar av olika material. Det är hel och ren krog som känns trivsam. Rakt fram från entrén hittar vi en lång bardisk, till vänster om entrén har vi det som vi kan kalla för sportbaren och till höger, upp för ett par trappsteg hittar vi matsalsdelen av krogen vilket är en lite avskild och lugnare del av krogen. Uppe i matdelen hittar vi bekväma stolar och bänkar tillsammans med en ljus inredning som tillsammans med stora fönster skapar en luftig och riktigt trevlig lokal.

Först och främst gick vi fram till baren och beställde dryck, en stor stark (Falcon Export 50 cl, 49 kronor) som vi tog med oss till ett ledigt bord i matsalen. Efter en stund kom en servitris och undrade om vi ville ha menyer – ja tack. Vi hittade snabbt det vi sökte, plankstek. På menyn kunde vi hitta de vanliga varianterna på plankstek, ryggbiff, oxfilé, fläsknoisett och lax. Vi valde klassikern, ryggbiff (279 kronor). Servitrisen tog emot vår beställning och frågade om vilken stekgrad vi önskade på våra biffar – medium rare, tack. Servitrisen gjorde en notis om detta och tog våra menyer. I vår väntan på plankstekarna nuddade samtalen vid bordet så skilda ämnen som vädrets senaste benägenheter i Helsingfors, till huruvida det fortfarande serveras plankstek i Budapest.

Efter dryga 15 minuter kom servitrisen tillbaka med plankstekarna i högsta hugg. Detta var onekligen en fantastisk syn för våra hungriga själar. Utan tvekan var det imponerande plankstekar som servitrisen placerade framför oss. Först och främst hittade vi ett mycket trivsamt gratinerat och vackert spritsat hemlagat potatismos tillsammans med en av de största biffarna vi sett på en plankstek. Biffen var en perfekt stekt ryggbiff av hög kvalitet den dessutom var draperad med hemlagad rödvinssås. Vid sidan av biffen hittade vi en tomatklyfta och bredvid den ovanpå på moset låg det två stora sparrisar omsorgsfullt inlindade i bacon. Till sist hittade vi en även liten ramekin med hemlagad bearnaisesås i ena hörnet. Allt detta presenterades på en planka som var het vid beröring, det vill säga att planksteken med mos och tomat var ugnsgratinerad under en längre tid. Plankorna var inte för slitna utan visade ett normalt slitage med små sprickor och en lagom slagen yta, utan att för den delen allt halkade av.

Vi högg in och analyserade planksteken direkt, utan skyddsnät eller eftertänksamhet. Den ständige följeslagare vart genast lyrisk. Såsen, moset, biffen! Allt var helt enkelt en fantastiskt upplevelse. Eller som en av alla våra husgudar, Hisper Rispervisper, skulle ha sagt – detta är gott!

Som betyg sätter vi 4 starka plankor av 5 möjliga. Detta trots det aningen svettiga priset på 279 kronor. Vilket är i överkant på vad en plankstek bör kosta. Men nu ska vi ta i beakting att rödvinsåsen, bearnaisesåsen och potatismoset var tillagat på plats och höll en mycket hög standard. Samt att miljön var trevlig, lokalen var ljus och luftig, vi kunde konversera utan att behöva skrika samt att personalen var trevlig och hjälpsam. Allt detta spelar in när vi sätter vårat betyg. Den lilla detaljen som avgjorde att det inte vart 5 plankor i betyg var helt enkelt priset. Men det är förståeligt, ingredienser kostar, så är det. Det hela tar avsteg i vad själva principen är med en plankstek, pris-lokal-dryck-kvalitet. I det här fallet så är priset en bagatell mot vad man får.

Vi i planksteksakademin rekommenderar starkt ett besök på Ritz Grill & Bistro i Solna, hälsa gärna från oss.

Planens restaurang, Enskedevägen 98 (återbesök)

Den ständige följeslagare hade återigen fått återkoppling via en av våra trogna läsare. Återkopplingen gällde ett önskemål om ett återbesök på Planens Restaurang. Planksteksakademins sekreterare drog sig till minnes ett tidigare besök 2016. Men vad har hänt sedan dess? Kunde betyget ändras? Fanns planksteken rent utav kvar på menyn? Frågorna var många, svaren få. Sekreteraren tog resolut ett beslut, detta måste åtgärdas och avhandlas enligt gängse regler. Ett återbesök planerades in i agendan, ledamöterna samlades på ett givet datum och tog tunnelbanan till station Sockenplan i Stockholms södra förorter. En kort promenad från stationen fann planksteksakademin “Planen”, som restaurangen kallas i folkmun.

Vi klev in i lokalen och vart direkt hälsade av servitören. Vi valde ett trevligt bord för kvällens begivenheter och slog oss ned. Servitören delade ut både mat och dryckesmenyer till oss, men det var ingen tvekan vad ledamöterna skulle beställa, plankstek (biff 209 kronor). Planens Restaurang har den finska ölen Karhu (flaska 50 cl, 59 kronor) i sitt sortiment av drycker, så även där var valet enkelt. Efter beställt vår mat kom servitören tillbaka med våra drycker samt med klassisk pizzasallad och en brödkort fylld med knäckebröd och portionsbröd gjorda av pizzadeg. Medan tog för oss av sallad och bröd hällde vi upp våra drycker, observerade vi att lokalen var relativt oförändrad sedan förre besöket. Inredningen är lite av en typisk kvarterspizzakrog i förorten. En stor fördel som Planens har är den generösa trottoaren utanför lokalen som erbjuder en rejäl uteservering utan att vara i direkt anslutning till biltrafik.

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitören med plankstekarna. Direkt vid första anblicken kunde vi konstatera att läsaren hade rätt i att vi skulle göra ett återbesök. För det första var plankorna välanvända, några av dem hade sprickor och hade slagit sig, de var välanvända. Inte misskötta, men de var heta vilket tyder på att de stått i en ugn. På plankan hittade vi ett vacker griljerat potatismos, en fin biff som vilade på en spegel av skysås, i ena hörnet av plankan vilade en trivsam tomatklyfta. Bredvid biffen fann vi en generös slev med bearnaisesås och som kronan på verket hittade vi en baconlindand sparris och en timjankvist.

Potatismoset upplevde vi som hälften äkta och hälften pulvermos, men det var trevligt kryddat och hade en bra smak. Biffen var genomstekt men välkryddad med salt och peppar, skysåsen under biffen var smakrik och baconet hade en trevlig röksmak. Bearnaisesåsen var den sedvanliga standardsåsen, den är som den är inte mycket mer med det. Men tillsammans med de övriga delarna av ingredienserna utgjorde den ett mycket trevligt komplement och lyfte planksteken.

Som betyg sätter vi 4 plankor av 5 möjliga. Det var några frågetecken och konstateranden kring själva planksteken. För det första så frågar vi oss vad är en plankstek? Ju mer vi funderar, desto närmare kommer vi till slutsatsen att en plankstek är synonymt med en bra maträtt serverad på en planka som tillsammans med en öl kostar runt 200 kronor. Plankstek ska vara enkelt, plankstek är tradition. Planens planka är enkel, man får det som ska vara på en plankstek. Mos, biff, tomat, baconlindad grönsak och bearnaisesås. Inget mer, inget mindre. Maten skall vara varm samt att träplankorna ska vara riktigt varma.

Det som tyvärr gör att Planens planka inte träffar helt rätt är dels det aningens höga priset samt att det inte ingick en stor stark. Hade det kostat 210 kronor och ingått en vanlig fatöl på 40 cl. Då hade det helt klart vart en strid om den totala topplaceringen.

Filmstaden Bar & Kök, Skogsbacken 26 (Sundbyberg)

En läsare hörde av sig till den ständige följeslagaren med nyheter. Det ryktades att det serveras plankstek på en kvarterskrog i Näckrosen, en förort strax norr om Stockholm. Den ständige följeslagaren meddelande detta till sekreteraren, varpå ett spontant besök skyndsamt ordnades. Destinationen vart tunnelbanestation Näckrosen för planksteksakademins ledamöter, därifrån handlade det en kort promenad på ungefär 50 meter fram till Filmstaden Bar & Kök.

Planksteksakademin stegade in i lokalen och vid första anblicken kändes inredningen väl igen från liknande lokala kvarterskrogar. Det är en kvarterskrog med sporttema där stamgästerna känner varandra. Vi vart hälsade välkomna av servitören bakom baren, och vi beställde genast drycker (Mariestad Export på 50 cl flaska, 65 kronor) som vi tog med oss till ett ledigt bord. Efter en stund kom en servitris fram till vårat bord med några menyer menyer, vi beställde plankstek (biff med kappa på planka, 190 kronor).

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitrisen med våra plankstekar. Vid första anblicken kunde vi observera en riklig mängd med gratinerat potatismos som ramade in en anrättning som bestod av, två broccoli buketter, en kryddad tomathalva, en skiva fläsk/bacon som dolde två sparrisar. Inramat av potatismoset fann vi en generös, en mycket generös, slev med bearnaisesås. På den delen av plankan som inte var täckt med mos, låg en biffen på en spegel av skysås. Temat för planksteken verkade vara sås och mos.

Vi högg in, men avstannade nästan direkt för konferera om våra första misstankar, det var något som var mystiskt med planksteken. För det första märkte vi att själva plankan inte var het utan mer knappt ljummen i temperatur. Potatismoset var pulvermos, med extra mycket vitpeppar dessutom. Vi noterade att griljeringen av moset var märkligt ojämn, som tydligt kan synas på bilden nedan. Vi frågade oss hur kan det komma sig att moset var bara griljerat i mitten av plankan och inte över hela planksteken? Kan det ha varit en ojämn eller rentutav trasig ugn? Efter ett tag observerade vi även hur plankorna var mycket välanvända, så pass välanvända att det efter alla som skurit i biffarna hade plankorna urholkats och en grop hade skapats där biffen låg på plankan.

Sedan kom vi till det stora riktiga mysteriet. Vad var det med köttet? Biffen med kappa påminde mer i konsistensen om en urbankad köttbit, medan den såg ut som en helt vanlig biff. Biffen hade fina stekmärken men ändå var ena biffen nästan helt rå i mitten. Kunde köttet vart fryst tidigare? Eller kanske hade det förvarats för kallt? Eller var det för hög värme vid tillagningen?

Som betyg sätter vi 2 plankor av 5 möjliga. Betyget grundar vi i planksteksakademin på följande kriterier. För det första var varken plankan eller tomaten varma. Alla som ätit en tomat som kommer direkt ut ur ugnen, vet att den har ungefär samma temperatur jordens innandöme, det vill säga flytande magma. Men på planksteken var tomaten knappt ljummen. Efter det så har vi problemet med det tråkiga moset. Vi har inget emot pulvermos i sak, men detta pulvermos var riktigt tråkigt med en övertydlig smak av vitpeppar. Tillsammans med köttets olika stekgrader drar det ner betyget. 190 kronor var för dyrt för det vi fick.

Fast fläsket var gott!

Hirschenkeller, Götgatan 44

Det var dags. Våren är i antågande, krokusarna tittar skrämt fram, snödropparna bugar i vårsolen. Detta måste firas med en plankstek tyckte sekreteraren som i sin tur kontaktade ordföranden.

– Eftersom det är så fint väder, nu måste vi prova en helt ny plankstek, sade sekreteraren exalterat. Ordföranden kunde bara instämma. Plats bestämdes för sammanstrålning. Dagens äventyr skulle ta oss till Hirschenkeller på Götgatan 44 på Södermalm, den närmaste tunnelbaneuppgången är station Medborgarplatsen, uppgång mot Björns trädgård.

Ledamöterna i planksteksakademin möttes upp enligt utsatt tid. För att med resoluta steg kliva in i lokalen. Hirschenkeller kan beskrivas som en typisk kvarterskrog kedja med ett tema. Temat är bilder på Oktoberfest, ölkrus och hjortar i olika stilstudier. Hirschenkeller på Götgatan 44 är lagom slitet och nedgånget. Men man vet vad man får när man kliver in i lokalen. Vi hittar billig öl från 38 kronor, maten är billig och enkel, till exempel en schnitzel med stekt potatis, ärtor och lite sås kostar 99 kronor. Vilket är helt prisvärt för ett kvarters-hak i Stockholm.

Vi stegade som tidigare nämnt in i lokalen och gick fram till baren där en servitris välkomnade oss. Hon tog emot vår beställning på 38 kronors öl (Grängesberg på fat, 50 cl) och plankstek (biff 169 kronor). Servitrisen upplyste även oss om att det fanns olika varianter på plankstekarna, det fanns fläsknoisette, kyckling eller biff. Men det var biff vi ville ha, servitrisen frågade då oss om vilken stekgrad vi ville ha på köttet. Rare, tack. Vi fick vår öl och satte oss vid ett bord för att invänta plankstekarna. Kort därefter kom servitrisen med en korg fylld med ketchup, senap, barbeque sås, servetter och bestick till vårat bord.

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitrisen ut med plankstekarna. Vid första anblicken vart sekreteraren glad. De ser ju ut som riktiga plankstekar, utbrast sekreteraren. Vad sekreteraren menade med detta var att de var enkla plankstekar, inga speciella tillbehör eller andra påhitt. Plankorna var brända och moset hade en lätt välgräddad ton på topparna.

På plankorna hittade vi en tomatklyfta, en slev med bearnaisesås, en urbankad rejäl köttbit som dolde en baconlindad haricots-verts bukett. Allt ramades in av, som tidigare nämnt en ram av välgräddat pulvermos.

Som betyg sätter vi 4 mycket starka plankor av 5 möjliga. Detta var gott, nylagat och varmt, precis som en plankstek ska vara. Enkel, smakrik och tilltalande. Det är som vi diskuterat tidigare. Vad är en plankstek, är det själva maträtten eller är det kanske själva konceptet i form av en öl och mat? För oss är en riktig plankstek billig öl och en enkel plankstek.

Detta var just vad vi fick på Hirschenkeller på Götgatan 44. En billig men bra öl, en enkel men god plankstek. Planksteksakademin rekommenderar å det varmaste ett besök!