Hemslöjd, nyårsplankan 2018

Ibland blir det inte som man vill.

Det bara inte vill sig. Som till exempel med planksteksakademins traditionsenliga nyårsplanka. Det här året införskaffades clubstekar, saftiga och trevliga. Sparris i stora buntar, flera paket med bacon och persiljesmör.

Tanken var att förra årets succé med hemslöjdsplankan 2017 skulle upprepas. Förväntningarna var höga, vi i akademin såg fram emot detta. Tradition!

Men pressen vart för stor, kunskapen vek sig för förvirringen. Tomaten glömdes bort i affären, clubsteken gick inte att steka bra på grund av det enorma ben som ramade in köttet.

Vid försöket av att göra en skysås så osade köket ner, sikten vart obefintlig, elvispen gick sönder, ölen hade glömts framme och var ljummen. Ena plankan hade slagit sig och vinglade omkring vid spritsandet av potatismoset, vars hetta endast kan jämföras med magma direkt ur jordens inre varpå sekreterare brände sig och yttrade ord som inte lämpar sig för känsliga öron. Fettkappan på köttet glömdes bort och fick avlägsnas vid förtärandet. Kort sagt, det var inte mycket som var bra.

Men nyårsplanka vart det mot alla odds. Vi kommer återkomma under året med fler recensioner. Vi ska prova nya platser, göra återbesök och skriva mer. Det vart inte så mycket skrivande under 2018. Detta skylls i sin tur helt på sekreteraren vars arbetstider inte tillät gastronomiska utsvävningar i samhällsnyttans tjänst.

Vi tar med oss detta till nästa möte, en kommission kommer tillsättas och en handlingsplan kommer uppföras. Vi ska komma till rätta med det hela. Vi ledamöter i planksteksakademin önska våra kära läsare ett riktigt gott nytt 2019.

Advertisements

Engelen, Kornhamnstorg 59, (Gamla stan) Återbesök

Vad har hänt? Var har Planksteksakademin tagit vägen? Tystnaden har varit total, inga recensioner, inga smålustiga inlägg, ingenting.

Vi i styrelsen beklagar å det djupaste. Tyvärr har arbetet krävt sin uppmärksamhet och närvaro under de senaste månaderna, vilket har fått till följd att planksteksrecensionerna har blivit till ett minimum. Dock har plankstekar förtärts, tyvärr på platser som redan recenserats. Så en recension skulle inte fylla någon funktion.

Dessutom, med tanke på hur sommaren var med sina +30 grader. Så var det inte läge att äta varm mat. Om vi ska vara uppriktiga så är det tveksamt om glass på en planka kan klassificeras som en plankstek. Fast å andra sidan, nöden är uppfinningarnas moder och det hela är en fråga om tolkningar.

Till ärendet! Ordföranden fick höra på omvägar i somras. Att Engelen som ligger vid Kornhamsntorg i Gamla stan hade publicerat en liten pamflett där de rekommenderade olika drinkar med mera. Samt att de i denna pamflett rekommenderade “Hasses planka”, deras egna variant på plankstek. Eller om vi ska vara korrekta. Det var inte Engelen som rekommenderade den det var planksteksakademin.

De hade helt enkelt tagit planksteksakademins bild och delar av texten som vi hade skrivit från besöket vi gjorde 2014 i deras pamflett. Spännande! 2014 gav vi betyget 4 av 5 plankor. Men hur skulle den stå sig idag? Skulle vi hylla den åter igen?
Det var med andra ord dags för ett återbesök!

Plankstegsakademnin stegade in i Engelens lokaler och vart hänvisade till ett bord. Vi behövde ingen meny, ty vårat mål var glasklart. Beställningen gjordes utan tvekan. Plankstek (Hasses planka med ryggbiff och chipotlebearnaise, 270 kronor). Vi fick frågan om hur vi ville ha köttet stekt – medium rare, tack. Vi beställde även dryck (40 cl Grängesberg, 67 kronor). Sedan väntade vi de sedvanliga ungefär 15 minuter till att servitrisen kom balanserades på plankorna. Vid första anblicken såg plankorna och deras upplägg ut som förra gången.

Moset var dels spritsat mitt på plankan, samt en liten del av moset hittade vi i fasningen för köttsafterna. På den lilla ön av mos i hörnet vilade en halv tomat. Ovanpå moset i mitten av plankan hittade vi en rejäl köttbit som hade tydliga grillränder och verkade dessutom ha fått en strykning av glaze på sig. På sidan av moset hittade vi olika stekta grönsaker som till exempel blomkål, morötter, paprika och aubergine. På sidan av grönsakerna och moset stod en liten skål med kall chipotlebearnaisesås. Avslutningsvis så hittade vi högst uppe på toppen ett knippe med bönskott eller krasse eller vad det nu var för grönt.

Efter första tuggan utbrast den ständige följeslagaren – men det är ju pulvermos! Detta var något som akademin inte reflekterade över förra gången. I övrigt var grönsakerna trevliga, men synd att någon av dem hade ett skal på som var omöjligt att tugga på, ingen grönsak nämnd, ingen glömd. Vilket sekreteraren fick erfara rätt så omedelbart. Sedan var chipotlebearnaisesåsen relativt smaklös, den smakade inte så mycket chipotle (som är en torkad och rökt jalapeño chili), utan mer bara en kall bearnaisesås med chili. Men köttet var mycket bra, det var perfekt stekt och mycket gott.

Som betyg sätter vi tyvärr 2 plankor av 5 möjliga.
Varför vi gör det kan nog sammanfattas av den ständige följeslagarens reflektion. Det var helt enkelt en tråkig planka utan känsla. Vi hittade pulvermos som var så torrt att det gick att skära i skivor. Som dessutom låg i en klump tillsammans med stekt blomkål på en planka till priset av 270 kronor. Det hade kanske blivit bättre om den inte hade vart en planka, utan serverats på en tallrik i stället? Varför inte med stekt lök och skysås istället för grönsaker och chipotlebearnaisesås? Fast då hade det inte varit “Hasses planka” utan en helt annan maträtt. Var “Hasses planka” bättre 2014, det känns så.

Sammanfattat, 270 kronor är helt enkelt för mycket. Hade planksteken kostat mellan 170 och 200 kronor så hade det vart prisvärt. Själva meningen med en plankstek är att det ska vara relativt billigt och enkelt, “Hasses planka” är varken billig eller enkel.

D. PUB (Dovas), S:t Eriksgatan 53 (Fridhemsplan)

Våra steg förde oss mot Kungsholmen. Tanken var att göra ett besök på en plats vi besökt sedan tidigare, ryktena sade att det vart ägarbyte. Vi klev av vis tunnelbanestation Fridhemsplan och vandrade längs S:t Eriksgatan mot korsningen Alströmergatan. Det var gamla Dovas som vi tidigare besökt som vi nu stod framför. Borta var den gamla skylten, nu var det en modern neonskylt med namnet D. PUB, fast på fönstret mot S:t Eriksgatan stod det ännu “restaurang Dovas”.

Tjänsteförättning å ämbetets vägnar, sade ordföranden. Samtidigt som vi klev in i lokalen. Sedan sist hade de gjort renoverat lokalen. Det var ljusare färger på väggarna bland annat. Men samma möblemang till stora delar. Vi stegade upp till baren med bestämda steg. Servitören hälsade oss välkomna, vi visste vad vi ville ha. Plankstek med biff (109 kronor) och öl. Vi såg att den lokala ölen fortfarande var Grängesberg, men nu på fat (50 cl för 30 kronor). Vi satte oss vid ett bord och dryckerna kom mer eller mindre direkt. Det var välfyllda glas med kall och god öl. Medan vi väntade på plankstekaren diskuterades våra tidigare besök på platsen. Det visade sig att ägarbytet var felaktigt, det som hade skett var en upprustning av själva lokalen.

För oss i akademin var det närmare 5 år sedan senaste besöket. Rent logiskt så kunde vi knappast kalla det här för ett återbesök. Kanske mer en återupptäckt?

Efter ungefär 15 minuter kom servitören med våra plankstekar och önskade oss smaklig måltid. Plankstekarna såg intressanta ut. Sekreteraren drog sig till minnes att det fanns en viss besvikelse sist, bland annat en incident med kallt mos. Den här gången var det varmt mos, en rejäl biff, två baconskivor, två sparris stjälkar, en tomatklyfta och en liten skål med bearnaisesås.
Upplägget var intressant där skålen med bearnaisesås låg i uppsamlingsurgröpningen på plankan, där man vanligtvis brukar hitta tomaten. Själva biffen låg på en spegel av skysås som i sin tur var het som bara den. Vi började genast med avsmakningen.

Som betyg ger vi 4 mycket starka plankor av 5 möjliga. Biffen var bra stekt, baconet hade en trevlig smak av – bacon. Det var överlag en känsla av att det var en kock som visste hur man gör en bra krogplankstek som komponerat våra plankstekar. Miljön kontra priset, gjorde att allt kändes rätt. Totalt 139 kronor för en plankstek med biff och en 50 centiliters öl är inget man kan bråka om. Ordföranden sade att det var inte sista gången akademin besökte D. PUB. En annan fördel som väger in i betyget var att man kan beställa en plankstek mitt på dagen utan att behöva vänta till att lunchen är över.

Kullens Bar & Kök, Tranebergsplan 6 (Alvik) Återbesök

Det var dags för ett återbesök. Den här gången styrde vi åter våra steg mot Alvik, strax norr om Stockholms city. Där hittar vi Kullens Bar och Kök. Ordföranden mindes förre besöket med glädje. Hur skulle detta återbesök gå?

Det första som slog medlemmarna i planksteksakademin, var att redan i fönstret till ingången så hittade vi en kopia på en bekant text. Det visade sig att Kullens Bar och Kök hade skrivit ut Planksteksakademins recension och satt upp den så alla kunde se. Detta var mycket smickrande och trevligt att se. Vi är tydligen mer kända än vad vi tror.

Vi gick in i lokalen, den såg likadan ut som sist. Utan omsvep beställde vi resolut plankstek! Vi har blivit rekommenderade planksteken, sade sekreteraren till servitören.

Sedan beställde vi även öl i litersglas 1 liter (Krusovice 129 kronor) . Vi fick frågan om hur stor biff vi ville ha, det finns nu tre storlekar (150g för 179 kronor, 250g för 289 kronor eller 350g för 399 kronor). Vi fick även frågan om hur vi ville ha köttet stekt. Vi var hungriga så vi slog till på 250 gram, medium rare.

Efter en kort stund kom servitören med två stycken frostade sejdlar som skummade av öl. Ordföranden var överförtjust, detta är hur öl ska serveras utbrast ordföranden medan sekreteraren försökte förklara fördelarna med jordkällarsval dryck. Diskussionen var ett faktum.

Efter 15-20 minuter kom servitören tillbaka, den här gången med plankstekar. Vid första anblicken så fanns det inget att säga. Plankstekarna så fantastiska ut, moset hade en trevlig ton efter grillen. Rotfrukter, bearnaisesås, en halv ostgratinerad tomat, en bukett baconlindad sparris. Men det var köttet som fångade vår uppmärksamhet. En rejäl köttbit som var perfekt stekt!

Under köttet låg det en glaze som förhöjde smaken, något söt. Men mycket spännande och uppskattat. Potatismoset var gott, rotfrukterna var ett trevligt inslag. Det vi i planksteksakademin uppskattar är att man får både och. Det vill säga, man får både rotfrukter och sparris. Oftast så är det ena eller det andra men i ärlighetens namn, nog ska det vara baconlindad sparris till plankstek tycker vi.

På detta återbesök ger vi enkelt betyget fyra väldigt starka plankor av fem möjliga.
Prisvärt och en trevlig lokal. Det är bra att man kan välja storlek på köttet och betala därefter. Det finns då alternativ om man vill äta mycket eller lite. Sedan är det alltid trevligt med literglas, men även frostade glas som ordföranden vurmar för.

Restaurang Löwenbrau, Fridhemsplan 29 (Stockholm)

Vintern hade staden i sitt grepp, snön yrde, vinden pinade. Planksteksakademin var ute och irrade bland snövallar och oplogade gator. Värme, dryck, mat! Var kan man få detta? Jo, det kan man få på Restaurang Löwenbrau på Fridhemsplan, som låg alldeles i närheten.

Sekreteraren och de ständiga följeslagarna ramlade in i lokalen. I ett hus som ser ganska tråkigt ut från utsidan döljer en tysk ölstuga. Komplett med glasmålningar, träbänkar och ett rikligt utbud av öl från Tysklands alla regioner. Menyn är vacker med sitt klassiska tyska typsnitt och utseende. På menyn hittar man korvar i olika varianter och former, schnitzlar och olika kötträtter. Där kan man även hitta plankstek.

Vi gick in och valde vår dryck och mat. Plankstek med oxfilé (249 kronor) och tysk öl (Augustiner Lagerbier, 82 kronor) för hela slanten. Servitören tog vår beställning, tackade och meddelade köket vår beställning.

Efter samtalat och beundrat den gemytliga inredningen i ungefär 15 minuter kom våra plankstekar. Det var en intressant planka som serverades. Potatismos (vi insåg snabbt att moset var för fint för att vara äkta, så det var men andra ord pulvermos), två skivor kött som hade champinjonsås på den ena och bearnaisesås på den andra köttbiten. En halv tomat låg i den lilla urgröpningen. Allt var garnerat med ärtskott. Suppleanten vart imponerad av de hemgjorda såserna, den ständige följeslagaren konstaterade att oxfilén var lite väl stekt och sekreteraren beundrade underläggen.

Medlemmarna i planksteksakademin diskuterade livligt och högljutt under hela middagen. Det som diskuterades var potatismoset konsistens, stekgraden på köttet, hur en tomat ska vara när den är som bäst på en planka. Samt de väldigt unika hemgjorda planksteksunderläggen i koppar och den väldigt trevliga lokalen. Men det som tog längst tid att diskutera var vilket betyg vi skulle ge planksteken. Till slut enades medlemmarna i planksteksakademin om ett betyg.

Som betyg ger vi 3 medel plankor av 5 möjliga. Potatismoset drog ner betyget, medan den hemgjorda champinjon och bearnaisesåsen ökade på betyget. Avsaknaden av baconlindad sparris eller haricoverts drog ner betyget. Det som till slut gav det slutgiltiga betyget var priset. 249 kronor kändes som att det var lite för mycket, men samtidigt så var det onekligen oxfilé och hemgjorda såser.

Fast å andra sidan, är man på en tysk bierstube så ska man äta korv och surkål. Eller varför inte en härlig schnitzel.
Vi kommer tillbaka!