D. PUB (Dovas), S:t Eriksgatan 53 (Fridhemsplan)

Våra steg förde oss mot Kungsholmen. Tanken var att göra ett besök på en plats vi besökt sedan tidigare, ryktena sade att det vart ägarbyte. Vi klev av vis tunnelbanestation Fridhemsplan och vandrade längs S:t Eriksgatan mot korsningen Alströmergatan. Det var gamla Dovas som vi tidigare besökt som vi nu stod framför. Borta var den gamla skylten, nu var det en modern neonskylt med namnet D. PUB, fast på fönstret mot S:t Eriksgatan stod det ännu “restaurang Dovas”.

Tjänsteförättning å ämbetets vägnar, sade ordföranden. Samtidigt som vi klev in i lokalen. Sedan sist hade de gjort renoverat lokalen. Det var ljusare färger på väggarna bland annat. Men samma möblemang till stora delar. Vi stegade upp till baren med bestämda steg. Servitören hälsade oss välkomna, vi visste vad vi ville ha. Plankstek med biff (109 kronor) och öl. Vi såg att den lokala ölen fortfarande var Grängesberg, men nu på fat (50 cl för 30 kronor). Vi satte oss vid ett bord och dryckerna kom mer eller mindre direkt. Det var välfyllda glas med kall och god öl. Medan vi väntade på plankstekaren diskuterades våra tidigare besök på platsen. Det visade sig att ägarbytet var felaktigt, det som hade skett var en upprustning av själva lokalen.

För oss i akademin var det närmare 5 år sedan senaste besöket. Rent logiskt så kunde vi knappast kalla det här för ett återbesök. Kanske mer en återupptäckt?

Efter ungefär 15 minuter kom servitören med våra plankstekar och önskade oss smaklig måltid. Plankstekarna såg intressanta ut. Sekreteraren drog sig till minnes att det fanns en viss besvikelse sist, bland annat en incident med kallt mos. Den här gången var det varmt mos, en rejäl biff, två baconskivor, två sparris stjälkar, en tomatklyfta och en liten skål med bearnaisesås.
Upplägget var intressant där skålen med bearnaisesås låg i uppsamlingsurgröpningen på plankan, där man vanligtvis brukar hitta tomaten. Själva biffen låg på en spegel av skysås som i sin tur var het som bara den. Vi började genast med avsmakningen.

Som betyg ger vi 4 mycket starka plankor av 5 möjliga. Biffen var bra stekt, baconet hade en trevlig smak av – bacon. Det var överlag en känsla av att det var en kock som visste hur man gör en bra krogplankstek som komponerat våra plankstekar. Miljön kontra priset, gjorde att allt kändes rätt. Totalt 139 kronor för en plankstek med biff och en 50 centiliters öl är inget man kan bråka om. Ordföranden sade att det var inte sista gången akademin besökte D. PUB. En annan fördel som väger in i betyget var att man kan beställa en plankstek mitt på dagen utan att behöva vänta till att lunchen är över.

Advertisements

Kullens Bar & Kök, Tranebergsplan 6 (Alvik) Återbesök

Det var dags för ett återbesök. Den här gången styrde vi åter våra steg mot Alvik, strax norr om Stockholms city. Där hittar vi Kullens Bar och Kök. Ordföranden mindes förre besöket med glädje. Hur skulle detta återbesök gå?

Det första som slog medlemmarna i planksteksakademin, var att redan i fönstret till ingången så hittade vi en kopia på en bekant text. Det visade sig att Kullens Bar och Kök hade skrivit ut Planksteksakademins recension och satt upp den så alla kunde se. Detta var mycket smickrande och trevligt att se. Vi är tydligen mer kända än vad vi tror.

Vi gick in i lokalen, den såg likadan ut som sist. Utan omsvep beställde vi resolut plankstek! Vi har blivit rekommenderade planksteken, sade sekreteraren till servitören.

Sedan beställde vi även öl i litersglas 1 liter (Krusovice 129 kronor) . Vi fick frågan om hur stor biff vi ville ha, det finns nu tre storlekar (150g för 179 kronor, 250g för 289 kronor eller 350g för 399 kronor). Vi fick även frågan om hur vi ville ha köttet stekt. Vi var hungriga så vi slog till på 250 gram, medium rare.

Efter en kort stund kom servitören med två stycken frostade sejdlar som skummade av öl. Ordföranden var överförtjust, detta är hur öl ska serveras utbrast ordföranden medan sekreteraren försökte förklara fördelarna med jordkällarsval dryck. Diskussionen var ett faktum.

Efter 15-20 minuter kom servitören tillbaka, den här gången med plankstekar. Vid första anblicken så fanns det inget att säga. Plankstekarna så fantastiska ut, moset hade en trevlig ton efter grillen. Rotfrukter, bearnaisesås, en halv ostgratinerad tomat, en bukett baconlindad sparris. Men det var köttet som fångade vår uppmärksamhet. En rejäl köttbit som var perfekt stekt!

Under köttet låg det en glaze som förhöjde smaken, något söt. Men mycket spännande och uppskattat. Potatismoset var gott, rotfrukterna var ett trevligt inslag. Det vi i planksteksakademin uppskattar är att man får både och. Det vill säga, man får både rotfrukter och sparris. Oftast så är det ena eller det andra men i ärlighetens namn, nog ska det vara baconlindad sparris till plankstek tycker vi.

På detta återbesök ger vi enkelt betyget fyra väldigt starka plankor av fem möjliga.
Prisvärt och en trevlig lokal. Det är bra att man kan välja storlek på köttet och betala därefter. Det finns då alternativ om man vill äta mycket eller lite. Sedan är det alltid trevligt med literglas, men även frostade glas som ordföranden vurmar för.

Restaurang Löwenbrau, Fridhemsplan 29 (Stockholm)

Vintern hade staden i sitt grepp, snön yrde, vinden pinade. Planksteksakademin var ute och irrade bland snövallar och oplogade gator. Värme, dryck, mat! Var kan man få detta? Jo, det kan man få på Restaurang Löwenbrau på Fridhemsplan, som låg alldeles i närheten.

Sekreteraren och de ständiga följeslagarna ramlade in i lokalen. I ett hus som ser ganska tråkigt ut från utsidan döljer en tysk ölstuga. Komplett med glasmålningar, träbänkar och ett rikligt utbud av öl från Tysklands alla regioner. Menyn är vacker med sitt klassiska tyska typsnitt och utseende. På menyn hittar man korvar i olika varianter och former, schnitzlar och olika kötträtter. Där kan man även hitta plankstek.

Vi gick in och valde vår dryck och mat. Plankstek med oxfilé (249 kronor) och tysk öl (Augustiner Lagerbier, 82 kronor) för hela slanten. Servitören tog vår beställning, tackade och meddelade köket vår beställning.

Efter samtalat och beundrat den gemytliga inredningen i ungefär 15 minuter kom våra plankstekar. Det var en intressant planka som serverades. Potatismos (vi insåg snabbt att moset var för fint för att vara äkta, så det var men andra ord pulvermos), två skivor kött som hade champinjonsås på den ena och bearnaisesås på den andra köttbiten. En halv tomat låg i den lilla urgröpningen. Allt var garnerat med ärtskott. Suppleanten vart imponerad av de hemgjorda såserna, den ständige följeslagaren konstaterade att oxfilén var lite väl stekt och sekreteraren beundrade underläggen.

Medlemmarna i planksteksakademin diskuterade livligt och högljutt under hela middagen. Det som diskuterades var potatismoset konsistens, stekgraden på köttet, hur en tomat ska vara när den är som bäst på en planka. Samt de väldigt unika hemgjorda planksteksunderläggen i koppar och den väldigt trevliga lokalen. Men det som tog längst tid att diskutera var vilket betyg vi skulle ge planksteken. Till slut enades medlemmarna i planksteksakademin om ett betyg.

Som betyg ger vi 3 medel plankor av 5 möjliga. Potatismoset drog ner betyget, medan den hemgjorda champinjon och bearnaisesåsen ökade på betyget. Avsaknaden av baconlindad sparris eller haricoverts drog ner betyget. Det som till slut gav det slutgiltiga betyget var priset. 249 kronor kändes som att det var lite för mycket, men samtidigt så var det onekligen oxfilé och hemgjorda såser.

Fast å andra sidan, är man på en tysk bierstube så ska man äta korv och surkål. Eller varför inte en härlig schnitzel.
Vi kommer tillbaka!

Planksteksakademins vision för 2018

Planksteksakademin har vart på många restauranger, kvarterskrogar och olika hak. Allt från vita dukar och linneservetter till inpyrda lokaler som stinker av en blandning av Klorin och cigarettrök. I år 2018 kommer vi att sikta mer på något som skulle kunna kallas återbesök. Vi tänkte besöka några av de platser som serverar plankstekar som vi tidigare recenserat. Inte på grund av brist av plankstekar, tvärt om. Utan mer för att försöka upprätthålla en viss aktuell standard. Hur aktuellt det nu kan bli med en plankstek.

En fråga vi ofta medlemmarna i akademin är om hur hygieniskt det egentligen är med en plankstek. De frågande undrar hur det går till med planksteken. De tror att risken för matförgiftning är stor och att det kan bli som i Storbritannien där 12 matgäster vart matförgiftade efter ha ätit plankstek. Det viktiga är att tänka på att en plankstek skall vara inne i ugnen med potatismos och grönsaker i minst 15 minuter. Ju högre temperatur ju bättre. Alla bakterier och eländen dör i 275-300 graders värme.

Det som många tror är att maten serveras på en vanlig träplanka, det är delvis rätt. Men mycket av maten på en plankstek tillreds i ugnen på ovan nämnda planka. Sedan gör man ren plankan med hett vatten direkt efter användandet. Hygien är viktigt med all hantering med livsmedel! Det finns en del som inte har bra hygien vid tillagningen, men du drabbar det vilken maträtt som helst ,inte bara planksteken.

Men sunkmatens okrönte konung står ännu odiskutabelt på prispallens skuggsida. Ännu efter alla år så är en plankstek och en pilsner en vinnande koncept som många fortfarande envisas med. Det måste alltså finnas något speciellt med maträtten som många rynkar på näsan åt. Ropen skalla, plankstek åt de som vill ha en klassiker som har många olika skepnader.

Vi säger, på återseende!

Hemsjöjd, nyårsplankan 2017

Av en händelse så befann sig delar av planksteksakademin i Hötorgshallen i centrala Stockholm några dagar före nyår. Samtalet strax innan hade vart om varför en del envisas äta hummer och andra märkliga saker på nyårsafton. När man kan äta en god och trevlig plankstek. Då bestämdes det på plats att det skulle inhandlas biff, en riktigt fin biff till den traditionella nyårsplankan.

Valet av kött föll på en hängmörad biff hos G. Nilsson Livs. Killen bakom disken var mycket hjälpsam, han förklarade och visade upp biffarna och deras vackra marmoreringar. Sekreteraren i planksteksakademin fick själv bestämma hur tjock skivan skulle vara. Under samtalets gång rekommenderades det även en bra tillagningsmetod för biffen. Biffen levererades inslagen i papper, sekreteraren tackade så mycket.

Nu ändrade akademins samtal riktning. Varför finns inte dessa affärer kvar? Där man kan handla över disk och få tips av en trevlig person som verkligen kan sin sak. Istället för att stressa omkring i ett snabbköp där allt ska gå så fort som möjligt. Om du har en fråga så finns det ingen att fråga, det enda som hörs är självbetjäningskassans muntra “blipp” när man ska köpa sin blodpudding.

På nyårsafton gjordes äkta potatismos enligt beprövade metoder. Moset kryddades med färskmalen svartpeppar och salt. Till detta förberedes pocherad sparris inlindad i rökt bacon och sedan stekt i smör för att få lite färg. Kronan på verket var en stor fin tomathalva. Men vad skulle man ha för sås till detta? Klassikern bearnaisesås? Nej, det var så pass fint kött att det vart något som förstärker smaken utan att ta över. Det vart persiljesmör.

Redan när potatisen skalades togs biffen ut ur kylen för att bli rumstempererad. Efter ha gjort moset enligt konstens alla regler så spritsades det ut på plankan. Efter att moset fick sällskap av sparrisen och tomaten på plankan åkte allt in ugnen.

Medan plankan griljerades kryddades biffen med nymalen svartpeppar och salt för att sedan stekas i en hysteriskt het panna. Efter ha stekts klart så lades biffarna åt sidan för att vila i 7-9 minuter. När de hade vilat skar jag upp biffen i skivor, detta för att persiljesmöret skulle kunna smälta ner mellan alla skivor.

Lagom till att biffen var uppskuren var plankan färdig griljerad, biffen placerats på plankan, smöret på biffen. Genast började smöret smälta ner och blandas med köttsafterna som i sin tur bildade en sås på plankan.

Det vart det en topp planka, följd av applåder och ovationer!

Gott nytt år önskar planksteksakademin.