Mickel räv, Pepparvägen 27 (Hökarängen)

Regnet hängde i luften denna dag då Sekreteraren, sekreterarens ersättare och den ständiga följeslagaren i Planksteksakademin bestämde sig att återigen prova en plankstek på en ny adress. Mickel räv i Hökarängen har funnits i många år, men nu var det första gången Planksteksakademin åkte dit i officiellt ärende.

Lokalen ligger i bottenvåningen på en kontorsbyggnad. Det är en stor lokal där vi direkt möttes av en trevlig man bakom en stor bardisk. Vi gick fram och hälsade, vi behövde inte fundera på vad vi ville beställa för mat och dryck. Det fanns olika alternativ på drycker och vi vart tillfrågade på ett trevligt sätt om vi ville ha oxfilé, biff eller lax plankstek. Vi bestämde oss till slut för Melleruds pilsner på fat (45 kronor för 40 cl) och plankstek med biff (149 kronor). Servitören tog fram glasen ur en frys och hällde upp våra drycker från tappen som han sedan serverade vid bordet där vi satt.

Det var synd att det var regn i luften och lite kyligt, det var en trevlig uteservering utanför själva krogen. Om det hade vart fint väder så hade vi garanterat suttit där. Men nu satt vi inomhus i stället, inredningen är typisk 90 tals pizzeria/kvarterskrog och de sedvanliga spelautomaterna fanns i lokalen.

Efter ungefär 15 minuter hade passerat så kom servitören ut med våra plankor. Det första vi reagerade på var att köttbiten var väldigt stor, en av de större vi sett. Sedan var det spritsat pulvermos, en tomathalva som hade ett lager med ost på sig, en liten baconlindad bukett med sparris och en liten slev med bearnaisesås. Medan vi åt så reflekterade den av oss att vi aldrig vart tillfrågade hur vi ville ha biffen stekt. Det var mycket mat, men det var en vanlig plankstek. Inget utöver det vanliga, inget under förväntan. Allt var precis som vi hade föreställt oss. Dock tyckte sekreteraren att det var intressant att se hur de griljerade själva planksteken. De lade in en planka med potatismos, tomat och sparris i pizzaugnen. Efter en stund så spred sig en fantastisk doft av varmt trä i lokalen. Eller som ena följeslagaren beskrev det “det luktar bastu”. Sedan stekte de köttet som vanligt i stekpanna och lade på köttet efter planksteken var färdig. För att till sist lägga på bearnaisesåsen.

Som betyg ger vi 3 plankor av 5 möjliga. Det var en svår nöt att knäcka för att sätta betyg den här gången. Det vart en långlivad diskussion om betyget. Men sekreteraren gick in och satte 3 plankor som ett medel på den totala upplevelsen med mat, lokal och service. Med motiveringen om att själva planksteken var kvalitetsmässigt värd 2 plankor, vilket vi alla var överens om. Då servicen var bra och det var enkelt att hitta till platsen så lyftes betyget till 3 stabila plankor.

 

 

 

 

Arnest Bar & Restaurang, Fredsgatan 6 (Sundbyberg)

Återigen är planksteksakademin på äventyr utanför Stockholms stadsgräns.

Den här gången hade en av ledamöterna pratat om det klassiska Lorrys gamla lokaler som numer heter Arnest. Av en slump hade ledarmöten sett att de serverade plankstek. Vädret var bra och hungern gjorde sig påmind. Vi gav oss iväg till Sundbyberg med hjälp av kollektivtrafiken. Det är lätt att hitta till Fredsgatan, den ligger ett kort stycke från de centrala delarna av Sundbyberg.

Vi gick i på Arnest sportbar. Det är en lite mindre lokal, men fortfarande i anslutning till de stora lokalerna med bland annat det från Lorrys berömda dansgolv. Själva sportbaren var renoverad i en typisk stil som var populär i början av 2000 talet. Väggarna var dekorerade med terrakotta färgade mönster, tyvärr var det ingen personlig känsla som slog oss, utan det gav oss mer en känsla av en kolgrill, fast inte hela vägen. Det fanns stora tv-skärmar som visade människor som sprang på en gräsmatta, jagandes en liten boll. Vi i planksteksakademin diskuterade inredningen, just med tanke på att det var före detta Lorry som vi nu besökte. Man skulle kunna inreda, om inte hela, så kanske just den delen av lokalen vi satt i till en mer tidstypisk stil. Flirta med historien så att säga. Men tydligen finns det kvar detaljer i de andra lokalerna från Lorrys tid som bland annat dansgolvet.

En servitris kom fram till oss och frågade om vi ville ha menyer. Men vi svarade att vi visste vad vi ville ha, plankstek (oxfilé 205 kronor) och pilsner (Norrlands Guld 40cl, 40 kronor). Vi fick välja köttets stekgrad, medium tack. Efter en kort sund kom våra drycker men även en skål med popcorn som tilltugg.

Efter 15-20 minuter kom våra plankstekar in. De såg fina ut, medan sekreteraren fotograferade av planksteken kommenterade den ständige följeslagaren att plankstek är nog den enda maträtten där man vill se att det maten är serverat på är använt. Vilket är sant, en lagom sliten planka vittnar om att den används ofta vilket i sin tur visar att det är populärt.
Själva planksteken vi fick bestod av hemlagat potatismos med grovmosad potatis, en liten skål med bearnaisesås, tre körsbärstomater som var gratinerade med ost, sparris och en skiva stekfläsk, två skivor oxfilé. Över köttet låg det hackad persilja som garnering. Smaken var lagom, det var lagom med sås. Sekreteraren tyckte det kunde vart lite varmare mos.

Som betyg ger vi 2 starka plankor av 5 möjliga. Detta betyg grundar vi på att det var egentligen ingen känsla och ölen var inte god alls. Diskussionen var om det verkligen var Norrlands Guld vi hade fått in. Planksteken i sig själv var inte något utöver det vanliga, inte ens oxfilén lyfte smak upplevelsen. Ett plus var moset som var äkta. Annars var det en vanlig plankstek, inget mer inget mindre. Allt var lagom.

 

Teodoras, Sankt Eriksgatan 53B (Stockholm / Fridhemsplan)

Vårsolen värmde medlemmarna i planksteksakademin medan de gick på Sankt Eriksgatan i Stockholm. Siktet var inställt på Teodoras. Den ständige följeslagaren hade snubblat omkring på Sankt Eriksgatan tidigare och råkat se att de serverade plankstek och tänk att “detta ska vi recensera”. Sagt och gjort, vi samlade oss och begav oss mot Fridhemsplan och vandrade Sankt Eriksgatan mot Sankt Eriksplan.

Teodoras öppnar 1500, stod det på en skylt som den ständiga följeslagaren hade noterat tidigare. Vi kom dit ungefär 1530, lokalen är som en vanligt lokal innerstadskrog med betoning på. Vi såg tv skärmar på varje vägg, dessa skärmar visade någon form av sport. I ena hörnet stod spelautomater. Hela lokalen luktade starkt av desifineringsmedel, så som bara vissa krogar kan göra efter ha öppnat.

Vi gick fram till baren och beställde vad vi ville ha. Vi kunde välja mellan plankstek med biff (149 kronor), med kyckling (139 kronor) eller med lax (139 kronor). Vi valde biff, samt en öl att dricka till. Valet föll på den finska ölen Karhu (50cl, 44 kronor), men de hade även Pripps Blå på tapp (50 cl, 30 kronor). Mannen i baren upplyste oss ödmjukast att det skulle ta ungefär 20 minuter innan maten var färdig. Vilket var inga som helst problem för oss, vi väntar mer än gärna på plankstekar. . Men kocken skulle börja jobba snarast möjligt med vår beställning. Så fick vi välja hur köttet skulle vara stekt, vi valde stekgraden medium. Under tiden fick vi vår dryck och satte oss vid ett bord. Efter en stund kom han från baren ut med en korg innehållandes bestick och tillbehör. Återigen beklagade han att det tog tid, vi försäkrade honom att det var inga som helst problem.

Efter 25 minuter kom plankstekarna ut från köket och presenterades för oss. Vår första reaktion var “vad är det här”? På en planka som såg ut att vart tvättad i diskmaskinen låg lite mos i en rektangel. I den rektangeln låg en biff som påminde mer om fläskkotlett än biff. Både till utseende och smak. Vi hittade ingen bearnaisesås på plankan utan det var någon chilibaserad dressing i en plastskål i stället som var såsen. Vi visste att det skulle vara grillade/stekta/rostade paprika, svamp och tomat som tillbehör. Men det som var på planksteken var några paprika stavar, svampbitar, stekt lök och en tomathalva. Köttet och tomaten var fullkomligt översvämmade med svartpeppar som tog smaken bland annat från tomaten helt och hållet. Som garnering använde kocken hackad persilja. Vi satt frågande och undrade vad det var vi hade framför oss. Men vi var där för att testa planksteken och det var det vi gjorde.

Som betyg ger vi 1 (en) planka av 5 möjliga. Det smakade bara peppar om det mesta, grönsakerna var flottiga, köttet var en besvikelse. Moset vill vi inte nämna. Vi diskuterade senare våra åsikter efter maten. Hade priset vart 50 kronor lägre för plankan hade det vart mer logiskt för det vi fick. Men att betala 149 kronor för detta, nej. Det som lyfter hela upplevelsen vi hade var personalens trevliga bemötande. Vi tycker att på en plankstek är bearnaisesåsen ett måste, skysåsen bör finnas där med, tillika den baconlindande sparrisen. Åtminstone en skiva bacon som kröner anrättningen bör man hitta.

Men när en av akademiledamöterna råkade överhöra att personalen rekommenderade en annan rätt i stället för plankstek så förseglades vårat betyg.

Åsens krog, Sedelvägen 11 (Hägersten)

Staden var täckt av ett täcke snö. Planksteksakademin beslutade sig hastigt för att samlas och prova en plankstek. “Vi har ett ansvar för våra läsare” sade sekreteraren med allvar i rösten.

Den här gången bestämde akademin sig för att åter besöka de västra delarna av Södermalm för att finna en lämplig plankstek. Men efter ha vandrat i snöslasket från Zinkensdamm ner till Hornstull och tillbaka. Utan att finna en endaste öppen krog som vi inte redan har testat, så gav vi upp vår jakt där. Vi färdades kommunalt vidare västerut, ut ur de centrala delarna av staden. Plötsligt så sade den ständiga följeslagaren att han visste en plats där vi kunde få en plankstek. Tyvärr visade det sig senare att kartläsaren såg fel på kartan och medlemmarna befann sig på irrfärder i för dem okända områden.

Våra näsor var frusna och fötterna var blöta. Men plötsligt såg vi en plats där de serverade plankstek. Vi gick in på Åsens krog som ligger mellan Telefonplan och Hägerstensåsen. Åsens krog är en typisk kvarterskrog där man serverar pizza, pasta och liknande mat och förmodligen har mycket lokala stamkunder. Det fanns spelautomater i ett hörn av lokalen, baren hade många ölsorter med humana priser. Det var rent och snyggt i lokalen som även hade en stor uteservering. Men nu var det inte tal om att sitta ute i decimeter djup snö.

Eftersom vi kom mellan lunch och middag var det tomt i lokalen för tillfället. Vi frågade servitören om de serverade plankstek, vilken han sade att de gjorde. Vi beställde genast plankstekar.
– Biff eller oxfilet, frågade servitören.
– Biff, tack.
– Hur vill ni ha köttet stekt?
– Medium tack.

Enligt menyn serverar de laxplanka (155 kronor), biffplanka (165 kronor) och oxfiléplanka (189 kronor).
Till detta ville vi ha en öl, månadens öl var för tillfället den norrländska ölen “Till” på flaska (50 kronor, 50 cl). Sedan satte vi oss vid ett bord och väntade de sedvanliga 15 minuterna. Servitören kom ut och serverade våra plankor. De såg mycket imponerande ut.

Själva plankan var bränd och använd vilket betyder att de serverar plankstek ofta. Det är ett bra tecken. På plankan låg en rejäl köttbit inramad av mycket potatismos. Vi såg även en baconlindad bukett med haricoverts, en halv ostgratinerad tomat, en slev bearnaisesås och under köttbiten vart det skysås. Potatismoset var lent och smakade mycket bra och hade fått gyllene färg på topparna. Biffen var rejäl och stekt helt enligt önskemål. På toppen låg lite grönt som garnering. Maten var varm och kom direkt från köket.

Vi ger 3 mycket rejäla och bra plankor av 5 möjliga. Det var en enkel och okomplicerad, som en plankstek skall vara. Smaken var bra, kvaliteten var bra. Vi var nöjda och enades om att vi kommer tillbaka.

Flying Scotsman, Fleminggatan 28 (Stockholm / Fridhemsplan)

Efter planksteksakademins tidigare äventyr tidigare på dagen så bestämdes det unisont i akademin att vi skulle vandra till puben Flying Scotsman och testa deras plankstek. Vi var tyvärr ute relativt sent på dagen och hade inga större förhoppningar om att få tag i ett bord. Men den ständige följeslagaren hade örnblick och såg ett ledig bord. Efter ha kryssat oss fram mellan bord och stolar så mötte servitören och sade att det lediga bordet var tyvärr reserverat. Men efter en liten diskussion så kom vi fram till att vi kunde få sitta där ändå, vi lovade att vara snabba och vi hade redan våra beställningar klara. “Varsågoda och slå er ner” sade servitören, vi tackade ödmjukast och beställde direkt plankstekar (biff, 198 kronor) och öl (Spaten på tapp, 50 cl för 65 kronor). Vi fick vår öl snabbt av den trevliga personalen. Sedan följde den sedvanliga väntan på ungefär 15 minuter innan servitrisen kom in med plankstekarna. Det doftade härligt och de såg verkligen intressanta ut.

Den var inte upplagd som en “typisk” plankstek brukar vara, utan det var en person med känsla för detaljer som hade skapat plankstekarna. På toppen hittade vi ruccolasallad, en bukett med baconlindad sparris, lite hackad tomat, en grillad tjock tomatskiva, vackert spritsat potatismos och en liten skål med bearnaisesås. Under ruccolasalladen låg en biff med tjusiga grillmärken. Maten var varm, mycket varm! Det märktes tydligt att planksteken var nylagad och serverad direkt. På tomatskivan hade kocken kryddat med svartpeppar, potatismoset hade fått lite hackad gräslök över sig. Varför det var en tjock tomatskiva var för att i uppsamlingsgropen på planksteken stod skålen med bearnaisesås. Ett intressant användningsområde för just gropen där eventuella sås och köttsafter brukar samlas.

Vi ger betyget 4 plankor av fem möjliga. Det är detaljerna och känslan som gör att vi ger den 4 plankor. Det var lite dyrt, men det var en trevlig planka och med personalens hjälpsamhet och tillmötesgående gjorde att upplevelsen avspeglas i betyget.

img_5604