Villa Godthem, Rosendalsvägen 9 (Djurgården), igen

Under februari månad firar två av planksteksakademins ledamöter sina bemärkelsedagar. Detta brukar enligt traditions firas med ett av jubilarerna valt, restaurangbesök i staden. 2020 förlades årets firande på Villa Godthem ute på Djurgården i centrala Stockholm.

Efter att akademiledamöterna blivit bordsplacerade av hovmästaren, kom en servitör med menyer till ledamöterna i akademin och frågade om vilka drycker som önskades. Valet föll på en ljus lager (Carlsberg Hof, 69 kronor). Bland de olika läckerheterna som erbjöds på menyn valdes självklart plankstek (Classique, 359 kronor), en favorit i repris. Vi fick frågan om vilken stekgrad vi ville ha på köttet, medium rare svarade vi. Servitören tackade för beställningen och lämnade oss för att strax efter, komma tillbaka med drycker, men även med en brödkorg ur vilken vi vart serverade kuvertbröd.

Då Villa Godthem är en av få platser som fått betyget 5 plankor av 5 möjliga av planksteksakademin ställdes naturligt frågan om betyget kommer stå sig, även denna gång? Tidigare besök kan besökas här, eller här. Samtalet fortsatte vidare om hur balansen i universum skulle rubbas om inte plankstekar fanns eller inte. Vi kom aldrig fram till ett fördelaktigt svar.

Efter ungefär 15 minuter kom servitören tillbaka, med hjälp av en servitris serverades planksteksakademins matbeställningar. Snabbt kunde det konstateras att plankstekarna var minst lika imponerande som vid förra besöket.

Potatismoset var elegant spritsat och ramade in tre tjocka skivor, perfekt stekt, kött. Ovanpå en bädd av haricoverts fann vi en stekt/grillad tomat som hade blivit överströsslad med stekta fläskbitar. På sidan av plankan stod två skålar, den ena med nyslagen bearnaisesås och den andra med en fantastisk rödvinssky. Som garnering på anrättningen hittade vi friterad persilja. Själva maten låg på den traditionsenliga tunna cederplankan som ändas används en gång. Allt doftade ljuvligt.

Som betyg ger vi 5 plankor av 5 möjliga. Det är lite dyrt kan man tycka vid första intrycket. Men som vanligt är det olika parametrar som väger in. Traditionen, kvalitén, smaken, miljön. En plankstek kan fylla många funktioner, allt ifrån att fylla magen med något annat än öl. Eller en kulinarisk resa för alla sinnen. Det viktiga är att det är bra råvaror och tillagat med känsla. Koken på Villa Godthem lägger verkligen ner känsla och omtanke på sina plankstekar. Det märks.

(på bilden saknas ena hörnet av potatismoset, det beror på att sekreteraren gjorde bort sig och provsmakade innan bilden vart tagen)

Hamilton Bar & Restaurang, Allfarvägen 25 (Sollentuna)

Planksteksakademin var på resande fot.

Resan förde oss till Sollentuna och restaurangen Hamilton. Enligt det rykte vi hört fanns det plankstek på menyn. Vid en närmare titt på deras hemsidan kunde vi konstatera att på á la carte menyn finns oxfiléplankstek (249 kronor), entrecote plankstek (219 kronor) och regnbågsfilé plankstek (179 kronor). Detta skulle prövas. Väl framme vid entrén till restaurangen såg vi till vår förtjusning att det även fanns en kalvplankstek (99 kronor) på lunchmenyn. Eftersom klockan var runt 1300 föll valet på lunchplanksteken.

Akademindeltagarna gick fram till baren och beställde lunchplankor, som dryck valdes Grängesberg på tapp (50cl, 46 kronor). Ledamöterna valde ett bås i lokalen och slog sig ned och genast noterade lokalens atmosfär. Framför alls konstaterades det hur rent och prydligt det var inne i lokalen. Den ständige följeslagaren kom ut från toaletten och kunde konstatera att det var väldigt rent och snyggt även inne på toaletterna. Kort sagt, det är en riktigt trevlig lokal med trevlig och hjälpsam personal.

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitrisen ut med plankstekarna. De såg trevliga ut, men sekreteraren tyckte det verkade vara lite snålt tilltaget med potatismos på plankorna vid första anblicken, den ständiga följeslagaren noterade genast att själva plankorna var välanvända samt hade en trevlig bränd karaktär.

På själva plankan fanns en potatismosram av äkta potatismos, i en del av ramen hittade vi en klick chilibearnaisesås. På plankan fanns även stekt paprika, champinjoner, lök och lite skysås. Som i sin tur täcktes av en bit kalventrecote som hade trevliga grillmärken efter grillningen. Vi högg in och häpnade av smakerna, köttet, moset, såsen.

Vi ger betyget fyra starka plankor av fem möjliga.
En luchplanka för 99 kronor som håller denna höga kvalitet är utan tvekan värd fyra starka plankor, även om det saknades en tomat och den ständige följeslagaren saknade baconlindad sparris/haricoverts. Köttet i sig var perfekt stekt, moset var mycket bra i konsistens och smak. Chilibearnaisesåsen var lagom piffig. De stekta grönsakerna var som stekta grönsaker är, men de var ett trevligt tillskott till anrättningen.

Planksteksakademin kommer garanterat tillbaka framöver och provar de ordinarie plankstekarna. Dels för de läckra varianterna som erbjuds, men även för de trevliga priserna.

Restaurang Lejon, Storgatan 68-70 (Huvudsta)

Ett rykte nådde planksteksakademin.

Ryktet sade att Lejon pub och pizzeria i Huvudsta hade bytt ägare. Det är en kvarterskrog som planksteksakademin har besökt tidigare vid flera tillfällen. Omdömena vid de tidigare besöken har vart generellt goda, med mellan tre till fyra starka plankor av fem möjliga. Nu tyckte den ständige följeslagaren att det var inte var mer än rätt att göra ett återbesök och testa ifall betygets skulle stå sig.

Ofta i samband med ett ägarbyte sker även ett byte av kocken varpå att planksteken kan ändra karaktär. Hur skulle planksteken vara nu, fanns oxfilén kvar, whiskeyglazen? Sagt och gjort, akademin åkte ut på ett besök.

Lokalen såg densamma ut, inredningen, stamgästerna, tv-apparaterna som visade sport, den stora skillnaden var att namnet är Restaurang Lejon. Redan vid inträdet i lokalen hälsades akademin välkommen av servitören, genast beställdes plankstek. Vi fick frågan om vi ville ha plankstek med oxfilé, vilket var vad vi valde (oxfilé, 269 kronor), men vi fick inte bestämma stekgraden på köttet vilket vi brukar få göra när det gäller lite mer avancerad plankstekar.

Drycker beställdes, valet föll på en öl från tapp (Krusovice 50 cl, 70 kronor). Akademin hittade ett ledigt bord och slog sig ner med sina drycker. För att samtala och diskutera om plankstekar i allmänhet och Lejons i synnerhet. Vad kunde vi förvänta oss?

Efter ungefär 15 minuters väntan kom servitören ut med plankstekarna. De såg ut som vanligt vid första anblicken, men när de väl var på bordet så noterades det en del skillnader. På plankan hittade vi en väl tilltagen ram av potatismos med nästan svartgräddade toppar. Vidare fann vi en tomathalva, en (1) baconlindand sparris, under köttet låg stekta/uppvärmda skivor av morot och stavar av gurka, en slev bearnaisesås, en slev rödvinssås och två köttbitar. Det hela var garnerat med en väl tilltagen kvist med örter.

Vi ger betyget två plankor av fem möjliga.
Tyvärr känner vi att det var det enda betyget vi kunde ge den här gången. Den tidigare whiskeyglazen saknades, paprikan var ersatt med stekta/uppvärmda grönsaker, potatismoset var väldigt slätt utan någon form av potatisbitar och var misstänkt likt smakrikt pulvermos. Köttet var tråkigt, segt och saknade den goda smaken som oxfilé har. Långt ifrån oxfiléplankan vi blev serverad vid tidigare besök. Plus att priset hade ökat från då 209 kronor till nu 269 kronor. Vi vart mätta, tyvärr infann sig inte smaken den här gången.

Se gärna vår tidigare recension här: Lejon Pub & Pizzeria

 

 

Hank´s Heaven, Högdalsgången 5 (Högdalen)

Redan vid starten av planksteksakademins blogg i januari 2013, vart vi rekommenderade att besöka Hank´s Heaven i Högdalen, strax söder om Stockholm. Det är en kvarterskrog där de lokala stamkunderna trivs och träffas. Personen rekomenderade oss att besöka ett klassiskt “hak”. Speciellt då planksteken anses vara mat som passar bäst på kvarterkrogar och hak.

Först nu valde delar av planksteksakademin att med tunnelbanans hjälp styra vägen till Högdalen. Från själva tunnelbanans biljetthall är det ungefär 1 minuts gångväg till Hank´s Heaven.

Vid lunchtid gick delar av akademin in i lokalen, stegade snabbt fram till disken, där vi vart välkomnade av personalen. Beställningen var enkel, plankstek. Vi fick frågan om vi ville ha plankstek med entrecote eller biff. Vi valde biff (159 kronor). Samtidigt passade vi även på att beställa dryck. Valet föll på Guldkällan, som var månadens flasköl (50cl, 40 kronor).

Vi vart tilldelade bestick, satte oss vid ett ledigt bord och diskuterade omgivningarna i Högdalen, om all nybyggnation som skett. Samtalet ändrade snabbt riktning och fördes in på plankstekar och dess fördelar, nackdelar och olika utformningar. Men diskussioner om hur den aktuella planksteken kunde vara, vad skulle vi sätta för betyg? Under samtalets gång kände vi ljuva dofter spridas från köket. Dofter av mat som lagades, samt att vi hörde ljudet av biffar som mörades medles bankande.

Efter den sedvanliga väntan i ungefär 15 minuter kom kocken ut med plankstekarna. Det första som observerades var att själva plankorna var svedda och välanvända. På plankorna hittade stekta grönsaker i from av champinjoner, purjolök, zucchini och paprika, en biff och en rejäl slev med bearnaisesås. Allt inramat av spritsat potatismos. Hela anrättningen var garnerat med en stor persiljekvist.

Ordföranden vart genast lyrisk över plankan, mängden med mat, grönsakerna. Sekreteraren konstaterade att potatismoset var pulvermos, men det var ingen nackdel. Biffen var blodig och ölen var kall. Men vi saknade en bacon skiva men främst saknade vi tomaten! En plankstek utan tomat, hur skulle vi sätta betyget? Samtalet om betyget fortsatte, fördelar vägdes mot nackdelar. Till slut enades akademin om ett betyg.

Som betyg sätter vi 3 plankor av 5 möjliga.
Vår motivering lyder: Det var en bra portion, maten var varm, plankorna välanvända, kort sagt en bra plankstek till ett bra pris. Personalen var trevlig. Själva krogen i sig är ett typiskt “hak”. En lagom sliten lokal med lagom berusade stamgäster, lagom stort utbud av mat och drycker till lagom priser.

 

 

Hemslöjd, Nyårsplankan 2019

Gott nytt år kära läsare!

Nyårsafton är enligt tradition, den stora planksteksdagen!

Så även nyårsafton 2019. Till skilland mot nyårsafton 2018, som var något av en katastrof i otillräcklig planering och handhavandefel, vart nyårplankan 2019 en betydligt mer följsam och angenäm upplevelse.

Inget gick fel, maten var varm, ölet kallt och alla maskiner höll. En annan intressant nyhet var att köttet som den här gången valdes till planksteken var kycklingfilé från Gårdssällskapet. En verkligen smakrik, saftig och god kycklingfilé som dessutom är närproducerad vilket gjorde hela smakupplevelsen mycket uppskattad bland akademins ledamöter.

Till att börja med så valde sekreteraren att utföra ett “mise en place” steg i skapandet av planksteken. Mise en place är franska och betyder “allt på plats”, för att underlätta matlagningen. Sekreteraren förklarade att vi försöker bli internationella i planksteksakademin. Medan den ständige följeslagaren nämnde något om att sekreteraren hade tittat på för många matlagningsprogram nu igen

Sparrisen förvälldes hastigt, för att sedan bli omlindad av en trivsam baconskiva. Buketten stektes sedan glädjefullt med smör i en stekpanna. De nystekta baconlindade sparrisbuketterna lades på en tallrik tillsammans med några förstekta baconskivor och tomathalvor. Allt för att vara redo till det var dags för själva planksteksskapandet.

Som vanligt gjordes potatismoset som tidigare nämnt, hur man gör potatismos. Elvispen som gick sönder förra året har ännu inte ersatts. Utan potatismoset gjordes denna gång helt för hand, endast innehållande smör, mjölk och kryddat med salt och färskmalen peppar. Kycklingfiléerna fick i sin tur ett lager med olja, vitlök och kryddor för att stekas i en 175 gradig ugn i ungefär 40 minuter. När kycklingfiléerna var klara, ersattes de i ugnen med plankstekarna som hade fått potatismoset utspritsat och garnerat med de baconlindade sparrisbuketterna och tomaterna.

Efter att kycklingfiléerna hade svalnat något, skars de i skivor. Därefter togs plankstekarna ut ur ugnen nät potatismoset hade börjat få en trevlig nyans. På plankorna placerades kycklingskivorna, som toppades av de förstekta baconskivorna. När plankstekarna åter var i ugnen igen höjdes temperaturen till 275 grader och grillelementet startades på ugnen. En behaglig trädoft spreds sig i köket.

När hela anrättningen fått en aptitlig färg, serverades de rykande heta plankorna på bordet. Såsen vart Rydbergs Mangoraja med mango och currysmak. Såsen var verkligen krämig och passade till kycklingfiléerna. Det var dags att äta.

Det vart en ovanlig men intressant plankstek. Som vi har nämnt i tidigare inlägg är man inte tvingad att ha biff eller oxfilé på sina plankstekar. Egentligen kan man nästan ha vad som helst på en plankstek. Man ska inte känna sig begränsad när man lagar mat, endast fantasin sätter gränserna.

Med uppmaningen till att våga pröva, att göra egna plankstekar, önskar vi i planksteksakademin alla läsare, nya som gamla, ett riktigt gott nytt 2020!