Restaurang Agaton, Västerlånggatan 72 (Gamla stan)

Det blir bara färre och färre mellan gångerna känns det som. Men tro inte vi gett upp. Nej, tvärt om. Vi avvaktar i väntan på bättre tider, eller om det är sämre tider när det gäller plankstekar?

Arbete, privatlivet och andra oväsentligheter står i vägen för vårat kall! Att testa, analysera och debattera plankstekar. Fördelar skall vägas mot nackdelar, argumenten skall stötas och blötas i en evig villervalla av åsikter och funderingar.

Det är december, snön ligger på marken som en påminnelse om att Stockholm ligger på ungefär samma breddgrad som Grönlands södra spets. Vad kan då vara bättre än att testa en helt ny plankstek?

Planksteksakademien var i Gamla stan och vandrade runt, det passade onekligen bra att smita in på Restaurang Agaton som ligger på Västerlånggatan 72. Bort från julhandel och turister en stund för att äta en plankstek. Akademins besök sammanföll med lunchen, när vi gjorde entré vart vi genast välkomnade av hovmästaren. Vi fick ett bort, satte oss ned och bestämde oss direkt för plankstek med oxfilé (325 kronor) och ett glas öl (Eriksbergs karaktär, 88 kronor. Serverades i vinglas). Vi var välkomna att ta från sallads buffén som stod lite märkligt uppradad precis vid ingången. Men salladen var fräsch, samt att de hade sekreterarens favorit. Chili marinerade champinjoner, mycket gott.

Efter ungefär 15-20 minuter kom kocken ut med planksteken. Det var en ny variant på plankstek för medlemmarna i akademin. I stället för att maten låg på själva träplankan var hela anrättningen placerad på en stenskiva som i sin tur låg i en urfräst träplanka. Det påminde om Godthems planka, men i stället för cederträ var det en varm stenskiva. På plankan hittade vi duchessepotatismos, grillad sparris, pancetta-lindad haricot vertes, en halv grillad tomat, hemgjord bearnaisesås och en stor skiva oxfilé med några dekorativa grillränder samt den var perfekt stekt. Det hela var garnerat med några kvistar av det där gröna eländet som ingen äter upp. Men det ser snyggt ut. Var tog persiljebladet vägen, hördes en i akademin nostalgiskt sucka.

Potatismoset var riktigt varmt, äkta och rikt på smör. Delikat, utbrast delar av akademin! Smaka på pancetta-lindad haricot vertesen, de var fantastiska hördes sekreteraren mumla.

Som betyg ger vi 4 mycket starka plankor av 5 möjliga. Maten var varm, köttet perfekt stekt, den hemgjorda bearnaisesåsen var frisk och smakade bra. Det enda som var ett minus i räkningen var ölen som serverades i ett vinglas, vi kan hålla med om att det är en restaurang inspirerade av Italien. Men man nog kan nog köpa ett glas öl på en trattoria i en sömnig del av Toscana utan att få det serverat i ett vinglas.

The public, Esplanaden 10 (Sundbyberg)

Tystnaden har varit total från oss i planksteksakademin många månader.

Finns planksteksakademin kvar? Varför informeras det inte om vad som händer och sker? En kort uppdatering är det minsta vi kan ge er kära läsare. Vår frånvaro beror på grund av arbeten, stökiga människor och olika hälsoskäl (ej relaterade till plankstekar). Tyvärr har det inte blivit något testade av plankstekar i den utsträckningen som vi i akademin har önskat. Om vi ska vara helt ärliga så har ledamöterna knappt ätit några plankstekar alls sedan sist. Det är så vi skäms att erkänna det.

Abstinensen är stark! Ropen skalla, plankstek åt alla!
Eller, åtminstone så att vi kan provsmaka och delge våra resultat till er, våra kära läsare.

På tal om våra läsare, för en tid sedan fick vi i planksteksakademin en rekommendation av en läsare. Tydligen serverar The Public i Sundbyberg en plankstek. Av en ren slump så var nästan hela akademin samlad i just Sundbyberg samma dag. Sekreteraren tyckte att det var dags att prova en ny plankstek, varför inte då besöka The Public? Självklart, svarade de ständiga följeslagarna och snabbt styrde stegen mot The Public som ligger på Esplanaden 10 i Sundbyberg.

Väl framme i lokalen vart vi hälsade av en servitör som placerade oss vid ett bord och gav oss menyer att begrunda. Det visade sig att i menyn fanns det bara en variant på plankstek (oxfilé, 315 kronor). Beställningen gjordes raskt, oxfilé plankstek. Servitören frågade om vi ville ha den medium stekt, nej rare – svarade vi unisont. I samma veva beställdes drycker laget runt, sekreteraren beställde en stor stark medan de andra beställde andra drycker, samtliga på flaska.

Efter en stund kom en ny servitris förbi bordet med en brödkorg med fyra skivor mörkt bröd och fyra skivor ljust bröd, samt en liten bytta med en olivröra som vi skulle börja med. I samma veva serverades även dryckerna. Vid provsmakning märkte sekreteraren direkt att ölen kom från något som vi kallar för en “dålig tapp”. En dålig tapp är när ledningarna och/eller kranen inte är rengjord ordentligt, eller att ölen har stått för länge. Vid dessa tillfällen har ölen har en distinkt bismak, ungefär som det skulle vara smör i ölet, det smakar oljigt, fett och allmänt inte bra. Samma smak kan kännas på många olika platser, speciellt där de inte använder tappen så ofta. Men eftersom detta ska vara en recension så påkallade inte sekreteraren ölet, det skulle bli en del i helhetsbetyget. Sekreteraren beställde en flaska Mariestad eller Eriksberg som brukar vara standard på de flesta restaurangerna. Det visade sig att The Public bara förde Mariestad, och den i sin tur var slutsåld. Men de hade Heiniken på 33 cl flaskor.

Efter 15-20 minuternas väntan kom en tredje servitris med plankstekarna. En av akademins ledamoter vart direkt besviken när denne fick syn på plankan, ledamoten tyckte inte att plankstekarna såg ut att kosta 315 kronor. Själva plankorna hade slagit sig, även plåtunderläggen hade slagit sig och vickade glatt på bordet. Kring kanten på halva plankan hittade vi en tjock sträng av riktigt potatismos, sedan hittade vi en liten bukett med baconlindad haricoverts, en skål med hemgjord bearnaisesås, en halv bifftomat, stekta champinjoner, en oxfilé bit och örtkrasse som dekoration.

Det visade sig att moset var mer ljummet än varmt, det verkade som att plankan med moset hade fått stå och vänta på att resten skulle bli klart. Eller att plankan med mos inte var inne i ugnen/under grillen tillräckligt länge. Men champinjonerna var varma tillika såsen. Oxfilén var inte rare, den var medium stekt. Smaken var okej, vi vart mätta och det var en hygglig plankstek. Men när vi skulle betala kom en fjärde servitör fram och tog betalt. Det var förvirrande.

Som betyg sätter vi tyvärr 2 plankor av 5 möjliga.
Detta på grund av helhetsintrycket. Dålig öltapp, relativt oengagerad personal, det är saker vi kan leva med om maten är bra. Men nu var planksteken medioker, den var intetsägande. Det stora pluset var bearnaisesåsen som var hemlagad och god, champinjonerna var ett trevligt inslag. Baconlindade haricovertsen var lagom. Men köttet var inte imponerande för det priset. Vi kan enas om att om det hade vart 100 kronor billigare hade det vart mer intressant. Sekreteraren kunde tänka sig att planksteken skulle kosta ungefär 185-200 kronor, inte mer.

Hemslöjd, nyårsplankan 2018

Ibland blir det inte som man vill.

Det bara inte vill sig. Som till exempel med planksteksakademins traditionsenliga nyårsplanka. Det här året införskaffades clubstekar, saftiga och trevliga. Sparris i stora buntar, flera paket med bacon och persiljesmör.

Tanken var att förra årets succé med hemslöjdsplankan 2017 skulle upprepas. Förväntningarna var höga, vi i akademin såg fram emot detta. Tradition!

Men pressen vart för stor, kunskapen vek sig för förvirringen. Tomaten glömdes bort i affären, clubsteken gick inte att steka bra på grund av det enorma ben som ramade in köttet.

Vid försöket av att göra en skysås så osade köket ner, sikten vart obefintlig, elvispen gick sönder, ölen hade glömts framme och var ljummen. Ena plankan hade slagit sig och vinglade omkring vid spritsandet av potatismoset, vars hetta endast kan jämföras med magma direkt ur jordens inre varpå sekreterare brände sig och yttrade ord som inte lämpar sig för känsliga öron. Fettkappan på köttet glömdes bort och fick avlägsnas vid förtärandet. Kort sagt, det var inte mycket som var bra.

Men nyårsplanka vart det mot alla odds. Vi kommer återkomma under året med fler recensioner. Vi ska prova nya platser, göra återbesök och skriva mer. Det vart inte så mycket skrivande under 2018. Detta skylls i sin tur helt på sekreteraren vars arbetstider inte tillät gastronomiska utsvävningar i samhällsnyttans tjänst.

Vi tar med oss detta till nästa möte, en kommission kommer tillsättas och en handlingsplan kommer uppföras. Vi ska komma till rätta med det hela. Vi ledamöter i planksteksakademin önska våra kära läsare ett riktigt gott nytt 2019.

Engelen, Kornhamnstorg 59, (Gamla stan) Återbesök

Vad har hänt? Var har Planksteksakademin tagit vägen? Tystnaden har varit total, inga recensioner, inga smålustiga inlägg, ingenting.

Vi i styrelsen beklagar å det djupaste. Tyvärr har arbetet krävt sin uppmärksamhet och närvaro under de senaste månaderna, vilket har fått till följd att planksteksrecensionerna har blivit till ett minimum. Dock har plankstekar förtärts, tyvärr på platser som redan recenserats. Så en recension skulle inte fylla någon funktion.

Dessutom, med tanke på hur sommaren var med sina +30 grader. Så var det inte läge att äta varm mat. Om vi ska vara uppriktiga så är det tveksamt om glass på en planka kan klassificeras som en plankstek. Fast å andra sidan, nöden är uppfinningarnas moder och det hela är en fråga om tolkningar.

Till ärendet! Ordföranden fick höra på omvägar i somras. Att Engelen som ligger vid Kornhamsntorg i Gamla stan hade publicerat en liten pamflett där de rekommenderade olika drinkar med mera. Samt att de i denna pamflett rekommenderade “Hasses planka”, deras egna variant på plankstek. Eller om vi ska vara korrekta. Det var inte Engelen som rekommenderade den det var planksteksakademin.

De hade helt enkelt tagit planksteksakademins bild och delar av texten som vi hade skrivit från besöket vi gjorde 2014 i deras pamflett. Spännande! 2014 gav vi betyget 4 av 5 plankor. Men hur skulle den stå sig idag? Skulle vi hylla den åter igen?
Det var med andra ord dags för ett återbesök!

Plankstegsakademnin stegade in i Engelens lokaler och vart hänvisade till ett bord. Vi behövde ingen meny, ty vårat mål var glasklart. Beställningen gjordes utan tvekan. Plankstek (Hasses planka med ryggbiff och chipotlebearnaise, 270 kronor). Vi fick frågan om hur vi ville ha köttet stekt – medium rare, tack. Vi beställde även dryck (40 cl Grängesberg, 67 kronor). Sedan väntade vi de sedvanliga ungefär 15 minuter till att servitrisen kom balanserades på plankorna. Vid första anblicken såg plankorna och deras upplägg ut som förra gången.

Moset var dels spritsat mitt på plankan, samt en liten del av moset hittade vi i fasningen för köttsafterna. På den lilla ön av mos i hörnet vilade en halv tomat. Ovanpå moset i mitten av plankan hittade vi en rejäl köttbit som hade tydliga grillränder och verkade dessutom ha fått en strykning av glaze på sig. På sidan av moset hittade vi olika stekta grönsaker som till exempel blomkål, morötter, paprika och aubergine. På sidan av grönsakerna och moset stod en liten skål med kall chipotlebearnaisesås. Avslutningsvis så hittade vi högst uppe på toppen ett knippe med bönskott eller krasse eller vad det nu var för grönt.

Efter första tuggan utbrast den ständige följeslagaren – men det är ju pulvermos! Detta var något som akademin inte reflekterade över förra gången. I övrigt var grönsakerna trevliga, men synd att någon av dem hade ett skal på som var omöjligt att tugga på, ingen grönsak nämnd, ingen glömd. Vilket sekreteraren fick erfara rätt så omedelbart. Sedan var chipotlebearnaisesåsen relativt smaklös, den smakade inte så mycket chipotle (som är en torkad och rökt jalapeño chili), utan mer bara en kall bearnaisesås med chili. Men köttet var mycket bra, det var perfekt stekt och mycket gott.

Som betyg sätter vi tyvärr 2 plankor av 5 möjliga.
Varför vi gör det kan nog sammanfattas av den ständige följeslagarens reflektion. Det var helt enkelt en tråkig planka utan känsla. Vi hittade pulvermos som var så torrt att det gick att skära i skivor. Som dessutom låg i en klump tillsammans med stekt blomkål på en planka till priset av 270 kronor. Det hade kanske blivit bättre om den inte hade vart en planka, utan serverats på en tallrik i stället? Varför inte med stekt lök och skysås istället för grönsaker och chipotlebearnaisesås? Fast då hade det inte varit “Hasses planka” utan en helt annan maträtt. Var “Hasses planka” bättre 2014, det känns så.

Sammanfattat, 270 kronor är helt enkelt för mycket. Hade planksteken kostat mellan 170 och 200 kronor så hade det vart prisvärt. Själva meningen med en plankstek är att det ska vara relativt billigt och enkelt, “Hasses planka” är varken billig eller enkel.

D. PUB (Dovas), S:t Eriksgatan 53 (Fridhemsplan)

Våra steg förde oss mot Kungsholmen. Tanken var att göra ett besök på en plats vi besökt sedan tidigare, ryktena sade att det vart ägarbyte. Vi klev av vis tunnelbanestation Fridhemsplan och vandrade längs S:t Eriksgatan mot korsningen Alströmergatan. Det var gamla Dovas som vi tidigare besökt som vi nu stod framför. Borta var den gamla skylten, nu var det en modern neonskylt med namnet D. PUB, fast på fönstret mot S:t Eriksgatan stod det ännu “restaurang Dovas”.

Tjänsteförättning å ämbetets vägnar, sade ordföranden. Samtidigt som vi klev in i lokalen. Sedan sist hade de gjort renoverat lokalen. Det var ljusare färger på väggarna bland annat. Men samma möblemang till stora delar. Vi stegade upp till baren med bestämda steg. Servitören hälsade oss välkomna, vi visste vad vi ville ha. Plankstek med biff (109 kronor) och öl. Vi såg att den lokala ölen fortfarande var Grängesberg, men nu på fat (50 cl för 30 kronor). Vi satte oss vid ett bord och dryckerna kom mer eller mindre direkt. Det var välfyllda glas med kall och god öl. Medan vi väntade på plankstekaren diskuterades våra tidigare besök på platsen. Det visade sig att ägarbytet var felaktigt, det som hade skett var en upprustning av själva lokalen.

För oss i akademin var det närmare 5 år sedan senaste besöket. Rent logiskt så kunde vi knappast kalla det här för ett återbesök. Kanske mer en återupptäckt?

Efter ungefär 15 minuter kom servitören med våra plankstekar och önskade oss smaklig måltid. Plankstekarna såg intressanta ut. Sekreteraren drog sig till minnes att det fanns en viss besvikelse sist, bland annat en incident med kallt mos. Den här gången var det varmt mos, en rejäl biff, två baconskivor, två sparris stjälkar, en tomatklyfta och en liten skål med bearnaisesås.
Upplägget var intressant där skålen med bearnaisesås låg i uppsamlingsurgröpningen på plankan, där man vanligtvis brukar hitta tomaten. Själva biffen låg på en spegel av skysås som i sin tur var het som bara den. Vi började genast med avsmakningen.

Som betyg ger vi 4 mycket starka plankor av 5 möjliga. Biffen var bra stekt, baconet hade en trevlig smak av – bacon. Det var överlag en känsla av att det var en kock som visste hur man gör en bra krogplankstek som komponerat våra plankstekar. Miljön kontra priset, gjorde att allt kändes rätt. Totalt 139 kronor för en plankstek med biff och en 50 centiliters öl är inget man kan bråka om. Ordföranden sade att det var inte sista gången akademin besökte D. PUB. En annan fördel som väger in i betyget var att man kan beställa en plankstek mitt på dagen utan att behöva vänta till att lunchen är över.