Hemslöjd, pölsa

I dessa pandemi tider då samhället mer eller mindre satts på paus, träffades planksteksakademin på stan. Att gå och prova en ny plankstek är inte att tala om. Men något bör vi hitta på var på sekreteraren utbrast frågande – kan man verkligen servera allt på en planka?

Diskussionen som följde var både förvirrande och intetsägande. Än den ena, än den andra maträtten kom upp som förslag. Plötsligt nämndes husmanskosten pölsa, varpå ordföranden utbrast – med stekt ägg och inlagda rödbetor. Den ständiga följeslagaren såg skräckslagen ut och undrade om det var första april. Pölsa som plankstek? Det är bara på skoj? Ett skämt?

Sagt och gjort. Senare på dagen införskaffades det äkta Norrlandspölsa från SCAN, potatis kokades, ägg stektes och rödbetor fiskades upp ur sin burk. Vi skulle göra klassisk husmanskost, vi skulle återupptäcka ursprunget. Trots allt, man behöver inte ha handslungad potatis, frigående biffar och daggvåta salladsblad serverade på äkta porslin. Det kan även vara rakt och enkelt, rustik och ärligt. Kort sagt, det går inte att förfalska kokt potatis, stekt ägg och Norrlandspölsa. Speciellt inte när det serveras på en träplanka. Ska det var rustikt så ska det, vi verkligen känner doften av skogarna norröver (fast det var mer aromen av varma plankor i ugnen som doftade än urskogen, men det är nästan samma sak).

Plankan såg ovanligt trevlig ut, även potatismoset med sitt rustika utseende med inmosat skal. Pölsan var okomplicerat upplagd på plankan och krönt av ett stekt ägg. Som tillbehör hittade vi ett par uppradade skivor rödbetor. Till detta serverades ett kallt glas mjölk. Det var inte avancerat, inte överdrivet. Utan det var enkelt och gott. Klassisk mat som ger energi och mättar.

Så nog kan man ha pölsa på planksteks planka alltid. Men om det blir en plankstek av det hela är ytterst tveksamt. Det smakade och var just, pölsa.

Vad ska vi hitta på till nästa gång? Rotmos kanske?

Pub Anchor, Sveavägen 90

För några år sedan fick Planksteksakademin ett tips av en trogen följare, “vore det inte trevligt att testa Pub Anchor på Sveavägen i Stockholm”? Dock visade det sig att de slutade servera plankstek strax därefter när vi i akademin tänkte avlägga ett besök. Men nyligen rapporterade en säker källa att planksteken på Pub Anchor hade återuppstått på menyn igen.

Planksteksakademin beslutade sig raskt för att avlägga en visit och testa vad det kunde vara för plankstek som erbjöds. Sekreteraren och den ständiga följeslagaren vandrade in i lokalen. In på vad som anses vara ett av Stockholms äldsta och bästa rockställen. Inredningen påminner starkt om ett rockställe med sin scen, rustika möbler och ett stort utbud av öl. Den välfyllda baren är något av det första som slår emot en när man kommer in. Den välfyllda baren rymmer bland annat över 70 olika sorters öl på flaska och verkar inbjudande. Men nu var vi inte här för att roa oss, vi var här i tjänsteförrättning å ämbetets vägnar.

Vi vart hälsade av en trevlig servitris som ledde oss till ett bord och där gav oss menyer. Där hittade vi två olika plankstekar på menyn, oxfilé (215 kronor) eller biff (165 kronor). Vi visste direkt vad vi ville ha så beställde utan att tveka. Plankstek på biff, sedan en “veckans öl” (Tuborg, 33 kronor för 50 cl), sekreteraren valde (Karhu, 49 kronor för 50 cl). Servitrisen tackade för beställningen och kom strax tillbaka med våra drycker. 

Efter de sedvanliga 15 minuterna kom servitrisen med plankstekarna i högsta hugg. De såg verkligen imponerande ut!

Det första som slog oss var de två enorma sparrisarna som låg draperade på ett utmanande manér över hela anrättningen. Sedan var det tyvärr pulvermos, men det var å andra sidan trevligt gyllenbrunt. Vi kunde skymta broccoli, blomkål och paprika liggandes under biffen. Biffen och tomaten hade kraftiga märken efter grillen, vilket borgar för en genuin smak av grill. På plankan hittade vi även rejäl slev med färdiglagad bearnaisesås på sidan av biffen.

Som betyg ger vi 3 starka plankor av 5 möjliga. Det var helt enkelt en trevlig planka på många sätt. Priset spelar som bekant en stor roll. Det är ofta helhetsbilden som är en bidragande faktor till betyget. Öl och plankstek för under 200 kronor, det får man inte klaga på.

Dock var det några frågetecken som ställdes under provningen, en fråga som dök upp var “när åt vi blomkål på en plankstek sist”, det var en udda grönska på en plankstek. En annan liten detalj var att biffen var aningens välstekt. Annars uppskattade vi mosets gyllenbruna ton, biffen och tomatens grillmärken och grillsmak var inte fel. Som mat på en rockkrog var planksteken helt perfekt.

The Station, Landsvägen 55B (Sundbyberg)

Det är dags för det andra besöket i Sundbyberg på kort tid.

Den här gången var det en menytavla på Landsvägen i centrala Sundbyberg som förkunnade att man serverade bland annat plankstek till det intressanta priset av 99 kronor. Detta måste givetvis testas, den ständige följeslagaren och sekreteraren bestämde att träffas för att göra en genomgående undersökning av erbjudandet.

Med “after work” priser som lockar, till exempel en stor stark (29 kronor), ett glas vin (45 kronor), husets plankstek med fläskfilé eller lax (99 kronor) så skulle det bli ett intressant besök. De har även en ordinarie planksteksmeny med de vanliga varianterna tillgängliga, ryggbiff (199 kronor), laxfilé (199 kronor) fläskfilé (169 kronor) och kycklingfilé (169 kronor). Men den här gången valde vi att testa erbjudandet av 99 kronors planksteken med fläskfilé.

Vi stegade fram till baren och beställde varsin husets planka (99 kronor) och en stor stark (29 kronor). Vi fick våra drycker direkt vid baren, vi satte oss vid ett ledigt bord och observerade miljön i lokalen. The Station är en hyggligt nyöppnad bar där inredningen verkar vara en del bekväma fåtöljer, låga bord. En tydligt afterwork känsla, lite mer exklusivt än ett många andra ställen med samma utbud. Efter de sedvanliga 10-15 minuterna kom servitören ut med plankorna.

På några av de mest slagna plankorna vi sett hittade vi rejält med pulvermos spritsat i en form av triangel på plankan. I hörnet hittade vi en halv tomat som låg fastklistra med potatismos. På ena planka låg det två skrämda sparrisstänger, på den andra planka endast en. En rejäl slev med färdiggjord bearnaisesås, en tunn skiva fläskfilé, eller vad-det-nu-egentligen-var. Följeslagaren utbrast förvånat att fläskfilén var om möjligt tunnare än biffen på Lilla hörnan. Sekreteraren tyckte att det mer påminde om en tjockare baconskiva än fläskfilé. Under fläskskivan hittade vi en liten pöl med skysås, samt hela anrättningen var garnerad med ärtskott.

Som betyg ger vi 3 starka plankor av 5 möjliga. Betyget är satt med priset i fokus. Det är en klar vinnare när man kan få en plankstek och en öl för under 130 kronor. Dessutom var smaken på fläsket trevlig, det var dessutom inte torrt, som det kan vara ibland. Potatismoset var bra, vi gillade att det hade fått färg. Nästa gång får vi testa de ordinarie plankstekarna och se hur de är.

Lilla hörnan, Tulegatan 61 (Sundbyberg)

Efter våren och sommarens samhällsomvälvande händelser, med värmeslag, pandemier, elände och annat otyg. Var det åter igen dags för planksteksakademin att ta sig ut från hemmets otrygga vrå, för att åter prova en plankstek. Skulle det bli ett återbesök eller var det något helt nytt som gällde?

Den ständige följeslagaren hade tidigare noterat att det fanns ett par intressanta ställen i Sundbyberg som serverade plankstek. Sagt och gjort, planksteksakedemin möttes upp i Sundbyberg. En kortare promenad bort mot Tulegatan ledde akademin till Lilla hörnan, en av många kvarterskrogar i området.

Vid entrén stod en tavla där de beskrev “dagens tips”. Det fanns några olika plankalternativ, lax, fläsk och biff. Det lovade gott. Vi stegade in och hälsade på servitören bakom baren. Vi beställde genast en klassiker som är en bra måttstock som vi kan rätta oss efter. Det vart plankstek med biff (149 kronor).

Valet av dryck föll dagen till ära på en klassiker. Lika god som trygg. Nämligen ett glas vatten, det kändes rätt. Det finns egentligen inget fel dryckesval till en plankstek. Apelsinjuice eller jordgubbsyoghurt kanske inte riktigt passar. Men vill man ha det så är man helt fri till att välja det. Middagssällskapet kanske tittar konstigt på dig, men det är du som vill ha det.

Vi satte oss vid ett bord och väntade. Området skulle kunna kallas för en småstad med förortskänsla. Alla dessa områden förtätades och byggdes ihop i takt med befolkningen ökade. Efter ungefär 15 minuter kom servitören med plankorna.

På plankorna hittade vi först ett väldigt gult (gurkmeja) pulverpotatismos, vi fann även två gurkskivshalvor som var nedstuckna i moset och en tomatklyfta som balanserade på potatismoset. I mitten av plankan låg en köttbit, under köttet gömde sig några skrämda paprikabitar och champinjonskivor som simmade i skysås. På sidan, inramat av moset hittade vi en generös klick med bearnaisesås. Vi högg in, plötsligt höll den ständiga följeslagaren upp en bit av biffen på gaffeln, “har du någonsin sett en tunnare biff”? Biffen var ungefär 1 centimeter tjock.

Som betyg ger vi 3 plankor av 5 möjliga. Det var en hygglig planka som fyllde sin funktion till ett lagom pris.
Planksteksakademin kunde enas om att smaken var trevlig, moset var bra i sin gulhet, samt att det var en mättande prisvärd portion. Det enda som var lite trist var att köttet vart så väldigt utbankat och så generöst kryddat med grillkrydda. Men vi saknade den baconlindande sparrisen som på något vis hör till en plankstek.

Hemslöjd – Kyckling Kiev (plansktek)

Vi har gjort något udda.

De flesta vet vad kyckling Kiev är för något. Men för de som är lite frågande. Det är en kycklingfilé som bankas ut medelst våld för att sedan lindas kring persiljesmör, knytet paneras och steks/friteras/ugnsbakas. Det är grunden till vad kyckling Kiev är.

En av ledamöterna i planksteksakademin hade besökt en affär i Sollentuna som specialiserat sig på rysk mat. I frysdisken hade ledamoten hittat färdiga Kiev kycklingar i frysdisken. Som en självklar följdfråga undrade sekreteraren om man kan göra en plankstek med kyckling Kiev? Varför skulle det inte gå? Det är potatismos, sparris, bacon tillsammans med kyckling. Det fanns bara ett sätt att ta reda på om det gick.

Plankorna togs fram och fick ett tunt lager olja innan de ställdes på spisen. Ugnen startades på 200 grader. Potatisen skalades och lades i en kastrull med vatten och fick koka tills potatisen var klar. Under tiden lindades sparris i bacon för att stektes i en panna, i väntan på att senare få bli placerad på plankan tillsammans med en tomat.

När potatisen var färdigkokt, hälldes vattnet av och potatisen fick stå någon minut så eventuellt vatten skulle få ånga bort. Sedan mosades potatisen, samt smör och mjölk tillsattes. Efter ha mosat allt till önskvärd konsistens kryddades potatismoset med salt och nymalen svartpeppar. När kryddningen var bra, togs spritspåsen med munstycke fram, munstycket monterades i påsen och påsen fylldes med potatismoset.

Plankorna placerades på arbetsytan och den konstnärliga spritsningen av potatismoset påbörjades. En trevlig ram formades, tomaten placerades i urfrästa delen av plankan. Sparrisbuketten placerades i andra hörnet, samt två Kiev kycklingar placerades på plankan.

Beräkningen var att allt skulle bli klart samtidigt. Enligt instruktionen från herrn i affären skulle man mikrovärma kycklingarna. Men vi valde att låta dem tina lite innan de placerades på plankorna. Efter ungefär 25 minuter, var de sista 10 skedde med grillen i ugnen var plankorna redo att serveras, tillsammans med en sås gjort med crème fraiche, kryddad med dill, citronpeppar och salt.

Betyget på denna udda planka vart mycket godkänt.
Kycklingen var varm, persiljesmöret hade precis rätt konsistens, paneringen var knaprig. Potatismoset hade en trevlig färg efter grillen i ugnen.

Som svar på om man kan göra en plankstek med mer eller mindre vad som helst? Svaret är givetvis, självklart! Man ska låta kreativiteten flöda.

Glad plankstek!